1 [To the chief Musician. Upon the Gittith. Of the sons of Korah. A Psalm.] How amiable are thy tabernacles, O Jehovah of hosts!
2 My soul longeth, yea, even fainteth for the courts of Jehovah; my heart and my flesh cry out for the living *God.
3 Yea, the sparrow hath found a house, and the swallow a nest for herself, where she layeth her young, thine altars, O Jehovah of hosts, my King and my God.
4 Blessed are they that dwell in thy house: they will be constantly praising thee. Selah.
5 Blessed is the man whose strength is in thee, -they, in whose heart are the highways.
6 Passing through the valley of Baca, they make it a well-spring; yea, the early rain covereth it with blessings.
7 They go from strength to strength: {each one} will appear before God in Zion.
8 Jehovah, God of hosts, hear my prayer; give ear, O God of Jacob. Selah.
9 Behold, O God our shield, and look upon the face of thine anointed.
10 For a day in thy courts is better than a thousand. I had rather stand at the threshold of the house of my God, than dwell in the tents of wickedness.
11 For Jehovah Elohim is a sun and shield: Jehovah will give grace and glory; no good thing will he withhold from them that walk uprightly.
12 Jehovah of hosts, blessed is the man that confideth in thee!
1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.
2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.
6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.
7 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.
9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.
11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.
12 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.
13 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv.