1 [To the chief Musician. On Shushan. Testimony. Michtam of David; to teach: when he strove with the Syrians of Mesopotamia, and the Syrians of Zobah, and Joab returned, and smote the Edomites in the valley of salt, twelve thousand.] O God, thou hast cast us off, thou hast scattered us, thou hast been displeased: restore us again.2 Thou hast made the earth to tremble, thou hast rent it: heal the breaches thereof; for it shaketh.3 Thou hast shewn thy people hard things; thou hast made us to drink the wine of bewilderment.4 Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth, (Selah,)5 That thy beloved ones may be delivered. Save with thy right hand, and answer me.6 God hath spoken in his holiness: I will exult, I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.7 Gilead is mine, and Manasseh is mine, and Ephraim is the strength of my head; Judah is my law-giver;8 Moab is my wash-pot; upon Edom will I cast my sandal; Philistia, shout aloud because of me.9 Who will bring me into the strong city? who will lead me unto Edom?10 {Wilt} not thou, O God, who didst cast us off? and didst not go forth, O God, with our armies?11 Give us help from trouble; for vain is man's deliverance.12 Through God we shall do valiantly; and he it is that will tread down our adversaries.

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.