1 [A Psalm of David: dedication-song of the house.] I will extol thee, Jehovah; for thou hast delivered me, and hast not made mine enemies to rejoice over me.

2 Jehovah my God, I cried unto thee, and thou hast healed me.

3 Jehovah, thou hast brought up my soul from Sheol, thou hast quickened me from among those that go down to the pit.

4 Sing psalms unto Jehovah, ye saints of his, and give thanks in remembrance of his holiness.

5 For a moment {is passed} in his anger, a life in his favour; at even weeping cometh for the night, and at morn there is rejoicing.

6 As for me, I said in my prosperity, I shall never be moved.

7 Jehovah, by thy favour thou hadst made my mountain to stand strong: thou didst hide thy face; I was troubled.

8 I called to thee, Jehovah, and unto the Lord did I make supplication:

9 What profit is there in my blood, in my going down to the pit? shall the dust praise thee? shall it declare thy truth?

10 Hear, O Jehovah, and be gracious unto me; Jehovah, be my helper.

11 Thou hast turned for me my mourning into dancing; thou hast loosed my sackcloth, and girded me with gladness;

12 That {my} glory may sing psalms of thee, and not be silent. Jehovah my God, I will praise thee for ever.

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.