1 [To the chief Musician. A Psalm of David: a Song.] Praise waiteth for thee in silence, O God, in Zion; and unto thee shall the vow be performed.
2 O thou that hearest prayer, unto thee shall all flesh come.
3 Iniquities have prevailed against me: our transgressions, thou wilt forgive them.
4 Blessed is he whom thou choosest and causest to approach: he shall dwell in thy courts. We shall be satisfied with the goodness of thy house, of thy holy temple.
5 By terrible things in righteousness wilt thou answer us, O God of our salvation, thou confidence of all the ends of the earth, and of the distant regions of the sea. ...
6 Who by his strength established the mountains, being girded with power;
7 Who stilleth the raging of the seas, the raging of their waves, and the tumult of the peoples.
8 And they that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens; thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.
9 Thou hast visited the earth, thou hast watered it; thou greatly enrichest it: the river of God is full of water; thou providest their corn, when thou hast so prepared it:
10 Thou dost satiate its furrows, thou smoothest its clods, thou makest it soft with showers; thou blessest the springing thereof.
11 Thou crownest the year with thy goodness, and thy paths drop fatness:
12 They drop upon the pastures of the wilderness, and the hills are girded with gladness.
13 The meadows are clothed with flocks, and the valleys are covered over with corn; they shout for joy, yea, they sing.
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.