1 [To the chief Musician. Upon Muthlabben. A Psalm of David.] I will praise Jehovah with my whole heart; I will recount all thy marvellous works.
2 I will be glad and rejoice in thee; I will sing forth thy name, O Most High.
3 When mine enemies turned back, they stumbled and perished at thy presence:
4 For thou hast maintained my right and my cause. Thou sittest on the throne, judging righteously.
5 Thou hast rebuked the nations, thou hast destroyed the wicked; thou hast put out their name for ever and ever.
6 O enemy! destructions are ended for ever. -Thou hast also destroyed cities, even the remembrance of them hath perished.
7 But Jehovah sitteth for ever; he hath ordained his throne for judgment.
8 And it is he that will judge the world with righteousness; he shall execute judgment upon the peoples with equity.
9 And Jehovah will be a refuge to the oppressed one, a refuge in times of distress.
10 And they that know thy name will confide in thee; for thou, Jehovah, hast not forsaken them that seek thee.
11 Sing psalms to Jehovah who dwelleth in Zion; tell among the peoples his doings.
12 For when he maketh inquisition for blood, he remembereth them; the cry of the afflicted ones hath he not forgotten.
13 Be gracious unto me, O Jehovah; consider mine affliction from them that hate me, lifting me up from the gates of death:
14 That I may declare all thy praise in the gates of the daughter of Zion. I will be joyful in thy salvation.
15 The nations are sunk down in the pit {that} they made; in the net that they hid is their own foot taken.
16 Jehovah is known {by} the judgment he hath executed: the wicked is ensnared in the work of his own hands. Higgaion. Selah.
17 The wicked shall be turned into Sheol, all the nations that forget God.
18 For the needy one shall not be forgotten alway; the hope of the meek shall not perish for ever.
19 Arise, Jehovah; let not man prevail: let the nations be judged in thy sight.
20 Put them in fear, Jehovah: that the nations may know themselves to be but men. Selah.
1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.