Salmos 78 - Bíblia Online

[An instruction. Of Asaph.] Give ear, O my people, to my law; incline your ears to the words of my mouth. 
I will open my mouth in a parable; I will utter riddles from of old, 
Which we have heard and known, and our fathers have told us: 
We will not hide {them} from their sons, shewing forth to the generation to come the praises of Jehovah, and his strength, and his marvellous works which he hath done. 
For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children; 
That the generation to come might know {them}, the children that should be born; that they might rise up and tell {them} to their children, 
And that they might set their hope in God, and not forget the works of *God, but observe his commandments; 
And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation, a generation that prepared not their heart, and whose spirit was not stedfast with *God. 
The sons of Ephraim, armed bowmen, turned back in the day of battle. 
They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law; 
And forgot his doings, and his marvellous works which he had shewn them. 
In the sight of their fathers had he done wonders, in the land of Egypt, the field of Zoan. 
He clave the sea, and caused them to pass through; and made the waters to stand as a heap; 
And he led them with a cloud in the daytime, and all the night with the light of fire. 
He clave rocks in the wilderness, and gave {them} drink as out of the depths, abundantly; 
And he brought streams out of the rock, and caused waters to run down like rivers. 
Yet they still went on sinning against him, provoking the Most High in the desert; 
And they tempted *God in their heart, by asking meat for their lust; 
And they spoke against God: they said, Is *God able to prepare a table in the wilderness? 
Behold, he smote the rock, and waters gushed out, and streams overflowed; is he able to give bread also, or provide flesh for his people? 
Therefore Jehovah heard, and was wroth; and fire was kindled against Jacob, and anger also went up against Israel: 
Because they believed not in God, and confided not in his salvation; 
Though he had commanded the clouds from above, and had opened the doors of the heavens, 
And had rained down manna upon them to eat, and had given them the corn of the heavens. 
Man did eat the bread of the mighty; he sent them provision to the full. 
He caused the east wind to rise in the heavens, and by his strength he brought the south wind; 
And he rained flesh upon them as dust, and feathered fowl as the sand of the seas, 
And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations: 
And they did eat, and were well filled; for that they lusted after, he brought to them. 
They were not alienated from their lust, their meat was yet in their mouths, 
When the anger of God went up against them; and he slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel. 
For all this, they sinned still, and believed not in his marvellous works; 
And he consumed their days in vanity, and their years in terror. 
When he slew them, then they sought him, and returned and sought early after *God; 
And they remembered that God was their rock, and *God, the Most High, their redeemer. 
But they flattered him with their mouth, and lied unto him with their tongue; 
For their heart was not firm toward him, neither were they stedfast in his covenant. 
But he was merciful: he forgave the iniquity, and destroyed {them} not; but many a time turned he his anger away, and did not stir up all his fury: 
And he remembered that they were flesh, a breath that passeth away and cometh not again. 
How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert! 
And they turned again and tempted *God, and grieved the Holy One of Israel. 
They remembered not his hand, the day when he delivered them from the oppressor, 
How he set his signs in Egypt, and his miracles in the field of Zoan; 
And turned their rivers into blood, and their streams, that they could not drink; 
He sent dog-flies among them, which devoured them, and frogs, which destroyed them; 
And he gave their increase unto the caterpillar, and their labour unto the locust; 
He killed their vines with hail, and their sycamore trees with hail-stones; 
And he delivered up their cattle to the hail, and their flocks to thunderbolts. 
He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and distress, -a mission of angels of woes. 
He made a way for his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence; 
And he smote all the firstborn in Egypt, the first-fruits of their vigour in the tents of Ham. 
And he made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock; 
And he led them safely, so that they were without fear; and the sea covered their enemies. 
And he brought them to his holy border, this mountain, which his right hand purchased; 
And he drove out the nations before them, and allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents. 
But they tempted and provoked God, the Most High, and kept not his testimonies, 
And they drew back and dealt treacherously like their fathers: they turned like a deceitful bow. 
And they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images. 
God heard, and was wroth, and greatly abhorred Israel: 
And he forsook the tabernacle at Shiloh, the tent where he had dwelt among men, 
And gave his strength into captivity, and his glory into the hand of the oppressor; 
And delivered up his people unto the sword, and was very wroth with his inheritance: 
The fire consumed their young men, and their maidens were not praised in {nuptial} song; 
Their priests fell by the sword, and their widows made no lamentation. 
Then the Lord awoke as one out of sleep, like a mighty man that shouteth aloud by reason of wine; 
And he smote his adversaries in the hinder part, and put them to everlasting reproach. 
And he rejected the tent of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim, 
But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved; 
And he built his sanctuary like the heights, like the earth which he hath founded for ever. 
And he chose David his servant, and took him from the sheepfolds: 
From following the suckling-ewes, he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance. 
And he fed them according to the integrity of his heart, and led them by the skilfulness of his hands. 

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord. 
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom. 
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss, 
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. 
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. 
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn. 
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt. 
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. 
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag. 
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra. 
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se. 
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark. 
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög. 
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. 
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav. 
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar. 
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen. 
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad. 
Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen? 
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?» 
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel, 
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning. 
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar; 
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem. 
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest. 
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram. 
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand; 
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning. 
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter. 
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun, 
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män. 
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under. 
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång. 
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud. 
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare; 
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga. 
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund. 
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram. 
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter. 
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! 
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige. 
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen, 
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark. 
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; 
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv. 
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor; 
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar; 
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar. 
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar. 
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten. 
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor. 
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen. 
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. 
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat. 
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor. 
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; 
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. 
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten. 
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. 
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; 
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand. 
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. 
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. 
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt. 
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. 
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. 
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. 
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. 
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. 
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor. 
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. 
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. 

Salmos 79

Veja também

Como a Páscoa nos ensina sobre o verdadeiro amor sacrificial

Profecias do nascimento de Jesus no Antigo Testamento