1 [A Song; a Psalm of Asaph.] O God, keep not silence; hold not thy peace, and be not still, O *God:
2 For behold, thine enemies make a tumult; and they that hate thee lift up the head.
3 They take crafty counsel against thy people, and consult against thy hidden ones:
4 They say, Come, and let us cut them off from being a nation, and let the name of Israel be mentioned no more.
5 For they have consulted together with one heart: they have made an alliance together against thee.
6 The tents of Edom and the Ishmaelites, Moab and the Hagarites;
7 Gebal, and Ammon, and Amalek; Philistia, with the inhabitants of Tyre;
8 Asshur also is joined with them: they are an arm to the sons of Lot. Selah.
9 Do unto them as to Midian; as to Sisera, as to Jabin, at the torrent of Kishon:
10 Who were destroyed at Endor; they became as dung for the ground.
11 Make their nobles as Oreb and as Zeeb; and all their chiefs as Zebah and as Zalmunna.
12 For they have said, Let us take to ourselves God's dwelling-places in possession.
13 O my God, make them like a whirling thing, like stubble before the wind.
14 As fire burneth a forest, and as the flame setteth the mountains on fire,
15 So pursue them with thy tempest, and terrify them with thy whirlwind.
16 Fill their faces with shame, that they may seek thy name, O Jehovah.
17 Let them be put to shame and be dismayed for ever, and let them be confounded and perish:
18 That they may know that thou alone, whose name is Jehovah, art the Most High over all the earth.
1 En sång, en psalm av Asaf.
2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.