1 [{A Psalm} of David.] Blessed be Jehovah my rock, who teacheth my hands to war, my fingers to fight;
2 My mercy and my fortress, my high tower and my deliverer, my shield and he in whom I trust, who subdueth my people under me!
3 Jehovah, what is man, that thou takest knowledge of him, the son of man, that thou takest thought of him?
4 Man is like to vanity; his days are as a shadow that passeth away.
5 Jehovah, bow thy heavens, and come down; touch the mountains, that they smoke;
6 Cast forth lightnings, and scatter them; send forth thine arrows, and discomfit them:
7 Stretch out thy hands from above; rescue me, and deliver me out of great waters, from the hand of aliens,
8 Whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 O God, I will sing a new song unto thee; with the ten-stringed lute will I sing psalms unto thee:
10 Who givest salvation unto kings; who rescuest David thy servant from the hurtful sword.
11 Rescue me, and deliver me from the hand of aliens, whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
12 That our sons may be as plants grown up in their youth; our daughters as corner-columns, sculptured after the fashion of a palace:
13 Our granaries full, affording all manner of store; our sheep bringing forth thousands, ten thousands in our pastures;
14 Our kine laden {with young}; no breaking in and no going forth, and no outcry in our streets.
15 Blessed the people that is in such a case! Blessed the people whose God is Jehovah!
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.