1 [A Prayer of Moses, the man of God.] Lord, *thou* hast been our dwelling-place in all generations.
2 Before the mountains were brought forth, and thou hadst formed the earth and the world, even from eternity to eternity thou art *God.
3 Thou makest {mortal} man to return to dust, and sayest, Return, children of men.
4 For a thousand years, in thy sight, are as yesterday when it is past, and {as} a watch in the night.
5 Thou carriest them away as with a flood; they are {as} a sleep: in the morning they are like grass {that} groweth up:
6 In the morning it flourisheth and groweth up; in the evening it is cut down and withereth.
7 For we are consumed by thine anger, and by thy fury are we troubled.
8 Thou hast set our iniquities before thee, our secret {sins} in the light of thy countenance.
9 For all our days pass away in thy wrath: we spend our years as a {passing} thought.
10 The days of our years are threescore years and ten; and if, by reason of strength, they be fourscore years, yet their pride is labour and vanity, for it is soon cut off, and we fly away.
11 Who knoweth the power of thine anger? and thy wrath according to the fear of thee?
12 So teach {us} to number our days, that we may acquire a wise heart.
13 Return, Jehovah: how long? and let it repent thee concerning thy servants.
14 Satisfy us early with thy loving-kindness; that we may sing for joy and be glad all our days.
15 Make us glad according to the days {wherein} thou hast afflicted us, according to the years {wherein} we have seen evil.
16 Let thy work appear unto thy servants, and thy majesty unto their sons.
17 And let the beauty of Jehovah our God be upon us; and establish thou the work of our hands upon us: yea, the work of our hands, establish thou it.
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.