1 Envoyez les agneaux du souverain du pays, de Séla, dans le désert, à la montagne de la fille de Sion.
2 Comme des oiseaux volant çà et là, comme une nichée effarouchée, ainsi seront les filles de Moab aux passages de l’Arnon.
3 Prenez conseil, intercédez. Étends en plein jour ton ombre, pareille à la nuit; cache les bannis, ne décèle pas les fugitifs!
4 Que les bannis de Moab séjournent chez toi! Sois pour eux une retraite devant le dévastateur! Car l’oppression a cessé, la dévastation a pris fin; ceux qui foulaient le pays ont disparu.
5 Car un trône sera établi par la clémence; et sur ce trône siégera avec fidélité, dans la tente de David, un juge ami du droit, prompt à faire justice.
6 Nous avons entendu l’orgueil de Moab, le peuple très orgueilleux, sa fierté, son orgueil et son insolence, et son vain parler.
7 Que Moab gémisse donc sur Moab; que tout y gémisse! Sur les ruines de Kir-Haréseth, lamentez-vous, tout abattus!
8 Car les champs de Hesbon et le vignoble de Sibma languissent; les maîtres des nations ont brisé ses meilleurs ceps, qui s’étendaient jusqu’à Jaezer, qui erraient dans le désert, et dont les jets allaient se répandre à travers la mer.
9 Aussi je pleure sur le vignoble de Sibma, comme sur Jaezer; je vous arrose de mes larmes, Hesbon et Élealé! Parce que le cri de guerre fond sur vos fruits et sur vos moissons.
10 La joie et l’allégresse ont disparu des vergers; dans les vignes plus de chants, plus de cris de joie; plus de vendangeur qui foule le vin dans les cuves! J’ai fait cesser les cris joyeux.
11 Aussi ma poitrine soupire sur Moab comme une harpe, et mon cœur sur Kir-Hérès.
12 Et quand Moab se présentera et se fatiguera sur les hauts lieux, quand il entrera au sanctuaire pour prier, il ne pourra rien obtenir.
13 Telle est la parole que l’Éternel a prononcée dès longtemps sur Moab.
14 Et maintenant l’Éternel a parlé, disant: Dans trois ans, tels que sont les ans d’un mercenaire, la gloire de Moab tombera dans le mépris, avec toute cette grande multitude; et ce qui en restera sera très petit, et peu considérable.
Fortsättning av profetian om Moab
1 2 Sam 8:2, 2 Kung 3:4, 14:7. Sänd lamm16:1Sänd lammMoab hade bra bete (4 Mos 32:1) och hade sänt tribut i lamm förut (2 Kung 3:4). till landets herre
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade
ur fågelboet
kommer Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna,
röj inte flyktingarna!
4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
var16:4Låt Moabs fördrivna bo hos dig, varAndra handskrifter: "Låt mina fördrivna bo hos dig, var för Moab". ett gömställe för dem
undan fördärvaren.
När utpressaren inte finns mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen
ur landet,
5 Jes 9:7, Jer 23:5, 33:15, Amos 9:11. då ska en tron befästas
genom nåd.
I trohet ska en furste sitta
på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod
och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför ska Moab jämra sig över Moab.
Alla ska jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor
ska ni sucka i djup bedrövelse,
8 4 Mos 21:32, Jer 48:32f. för Heshbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken
av folkens herrar.
Deras rankor nådde
ända till Jaeser
och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut
över havet.
9 Därför gråter jag
över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar tänker jag
dränka dig, Heshbon,
och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt
och din kornskörd har upphört.
10 Jes 9:3. Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång,
inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 Jes 15:5, Jer 48:36. Därför klagar mitt inre
som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 4 Mos 21:29, 1 Kung 11:7, Jer 48:35. För hur Moab än träder upp
på offerhöjden
och arbetar sig trött där,
hur han än går
till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 Amos 2:1f. Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.