Isaías 64

1 Oh! si tu ouvrais les cieux, si tu descendais, les montagnes s’ébranleraient devant toi!

2 Comme le feu embrase le bois sec, comme le feu fait bouillir l’eau, tu ferais connaître ton nom à tes ennemis, les nations trembleraient devant toi.

3 Quand tu fis des choses terribles, que nous n’attendions point, tu descendis, et les montagnes s’ébranlèrent devant toi.

4 Car on n’a jamais entendu, jamais oreille n’a perçu, jamais œil n’a vu, qu’un autre Dieu que toi fît de telles choses, pour celui qui s’attend à lui.

5 Tu viens au-devant de celui qui se réjouit en pratiquant la justice, de ceux qui marchent dans tes voies et qui se souviennent de toi. Voici, tu t’es irrité, et nous avions péché; tu t’es irrité longtemps, et cependant nous serons sauvés.

6 Tous, nous sommes devenus comme un homme souillé, et toutes nos justices comme un vêtement impur; nous nous sommes tous flétris comme le feuillage, et nos iniquités nous emportent comme le vent.

7 Et il n’y a personne qui invoque ton nom, qui se réveille pour s’attacher à toi! Car tu nous as caché ta face, et tu nous as fait fondre par l’effet de nos iniquités.

8 Mais maintenant, Éternel, tu es notre père! Nous sommes l’argile, et tu es celui qui nous a formés, et nous sommes tous l’ouvrage de tes mains.

9 Ne te courrouce pas entièrement, ô Éternel, et ne te souviens pas à toujours de l’iniquité! Voici, regarde: nous sommes tous ton peuple!

10 Tes villes saintes sont devenues un désert; Sion est devenue un désert; Jérusalem, une désolation.

11 La maison de notre sanctuaire et de notre gloire, où nos pères t’ont loué, a été consumée par le feu; tout ce qui nous était cher a été dévasté.

12 Après cela, te contiendras-tu, ô Éternel? Garderas-tu le silence, et nous affligeras-tu entièrement?

Bön om att Gud griper in

1 *Dom 5:4f, Ps 68:8f. O, att du rev isär himlen

och kom ner

så att bergen bävade inför dig,

2 *Ps 104:32. som när eld antänder ris

och elden får vattnet att koka,

så att ditt namn blir känt

för dina fiender

och hednafolken darrar för dig.

3 *1 Kor 2:9. När du gjorde

förunderliga gärningar

som vi inte väntade oss,

då kom du ner

och bergen bävade inför dig.

4 Aldrig har någon hört,

inget öra har uppfattat,

inget öga har sett

en annan Gud än dig,

som gör sådant för dem

som väntar på honom.

5 Du kom för att hjälpa dem

som gjorde det rätta med fröjd,

som tänkte på dig på dina vägar.

Men se, du blev vred

när vi syndade.

Det har vi gjort länge –

ska vi någonsin bli frälsta?

6 *Ps 90:5, Hes 36:17. Vi är alla orena,

alla våra rättfärdiga gärningar

är som en fläckad dräkt.*64:6fläckad dräktHebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).

Vi vissnar alla som löv,

och som en vind sveper

våra missgärningar bort oss.

7 Ingen åkallar ditt namn,

ingen vaknar

för att hålla sig till dig,

för du har dolt ditt ansikte för oss,

överlämnat oss åt*64:7överlämnat oss åtAndra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".

vår missgärning.

8 *Jes 63:16, Jer 3:19, 18:6, Mal 2:10, Rom 9:20f. Men Herre, du är vår Far.

Vi är leran,

och du är den som format oss,

vi är alla verk av din hand.

9 *Ps 25:7, 79:8. Var då inte så oerhört vred, Herre,

tänk inte för alltid

på vår missgärning.

Tänk på att vi alla är ditt folk.

10 Dina heliga städer är en öken.

Sion är en öken,

Jerusalem en ödemark.

11 *2 Kung 25:9, 2 Krön 36:19, Ps 74:7, 79:1f. Vårt heliga och härliga hus,

där våra fäder lovade dig,

är eldens byte.

Allt som är dyrbart för oss

har lämnats åt förödelsen.

12 Kan du trots detta

hålla dig tillbaka, Herre?

Kan du tiga

och låta oss lida så mycket?