1 En ce temps-là, Ézéchias fut malade à la mort; et le prophète Ésaïe, fils d’Amots, vint vers lui et lui dit: Ainsi a dit l’Éternel: mets ordre à ta maison, car tu vas mourir, et tu ne vivras plus.
2 Alors Ézéchias tourna son visage contre la muraille et pria l’Éternel,
3 Et il dit: Ö Éternel, souviens-toi que j’ai marché devant ta face avec fidélité et intégrité de cœur, et que j’ai fait ce qui est agréable à tes yeux! Et Ézéchias répandit beaucoup de larmes.
4 Alors la parole de l’Éternel fut adressée à Ésaïe, en ces mots:
5 Va, et dis à Ézéchias: Ainsi a dit l’Éternel, le Dieu de David, ton père: j’ai entendu ta prière, j’ai vu tes larmes; voici, je vais ajouter quinze années à tes jours.
6 Et je te délivrerai, toi et cette ville, de la main du roi d’Assyrie; je protégerai cette ville.
7 Et ceci te sera, de la part de l’Éternel, le signe que l’Éternel accomplira la parole qu’il a prononcée:
8 Voici, je ferai retourner l’ombre par les degrés qu’elle a déjà parcourus aux degrés d’Achaz, de dix degrés en arrière, avec le soleil. Et le soleil rétrograda de dix degrés par les degrés qu’il avait parcourus.
9 Cantique d’Ézéchias, roi de Juda, lorsqu’il fut malade et qu’il guérit de sa maladie.
10 Je disais: Quand mes jours sont tranquilles, je m’en vais aux portes du Sépulcre: je suis privé du reste de mes années!
11 Je disais: Je ne verrai plus l’Éternel, l’Éternel dans la terre des vivants. Je ne verrai plus aucun homme parmi les habitants du monde.
12 Ma durée est enlevée; elle est transportée loin de moi comme une tente de berger. Ma vie est coupée; je suis retranché comme la toile que le tisserand détache de la trame. Du matin au soir tu m’auras enlevé!
13 Je pensais en moi-même jusqu’au matin: Comme un lion, il brisera tous mes os. Du matin au soir tu m’auras enlevé!
14 Je murmurais comme la grue et l’hirondelle; je gémissais comme la colombe. Mes yeux se lassaient à regarder en haut: Éternel, je suis en détresse, garantis-moi!
15 Que dirai-je? Il m’a parlé, et c’est lui qui l’a fait. Je marcherai humblement tout le reste de mes années, à cause de l’amertume de mon âme.
16 Seigneur, c’est par là qu’on a la vie, c’est là tout ce qui fait la vie de mon âme! Tu me guéris, tu me rends la vie.
17 Voici, ma grande amertume est changée en prospérité; tu as retiré mon âme de la fosse de destruction; car tu as jeté tous mes péchés derrière ton dos.
18 Le Sépulcre ne te louera point, la mort ne te célébrera point; ceux qui descendent au tombeau ne s’attendent plus à ta fidélité.
19 Mais le vivant, le vivant te célébrera, comme je fais aujourd’hui; le père fera connaître aux enfants ta fidélité.
20 L’Éternel est mon libérateur! Nous ferons résonner nos cantiques, tous les jours de notre vie, dans la maison de l’Éternel.
21 Or Ésaïe avait dit: Qu’on prenne une masse de figues, et qu’on l’étende sur l’ulcère, et il guérira.
22 Et Ézéchias dit: Quel signe aurai-je, que je monterai à la maison de l’Éternel?
Hiskias sjukdom
1 2 Kung 20:1f, 2 Krön 32:24f. Vid den tiden38:1Vid den tidenCa år 701 f Kr (jfr 2 Kung 18:2, 13, 20:6), någon gång före Sanheribs belägring (jfr vers 6). blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. 6 Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: 8 Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa38:8Ahas trappaKanske en sorts solur (känt från Egypten redan på Moses tid). med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.
Hiskias lovsång
9 En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10 Job 7:6, Ps 102:24f, Jes 59:11. Jag sade:
I mina bästa dagar går jag in
genom dödsrikets portar,
jag blir fråntagen
resten av mina år.
11 Ps 27:13. Jag sade:
Jag får aldrig mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Jag får aldrig mer se människor
hos dem som bor i världen38:11världenAndra handskrifter: "förgängelsen"..
12 Min boning rycks upp
och flyttas ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut
som vävaren sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen blivit natt38:12Innan dagen blivit nattAnnan översättning: "Dag och natt".
gör du slut på mig.
13 Jag ropar38:13roparAnnan översättning: "håller mig lugn". ända till morgonen.
Som ett lejon
krossar han alla mina ben.
Innan dagen blivit natt
gör du slut på mig.
14 Jes 59:11. Jag låter som en svala,
som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon
ser längtansfullt mot höjden:
"Herre, jag är betryckt.
Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Jag får vandra varsamt alla mina år
efter det bittra
min själ varit med om.
16 Herre, trots sådant
lever människor,
och genom allt sådant
hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk
och låter mig leva.
17 Ps 30:4, 86:13, 94:19, 116:3f, Mika 7:19, 2 Kor 12:7f. Se, den bittra plågan
blev till nytta för mig.
I din kärlek räddade du min själ
från förintelsens grop,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18 Ps 6:6, 30:10, 88:11f, 115:17. Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 Ps 78:4f, 145:4. Den som lever,
den som lever tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd
för barnen.
20 Ps 63:5, 104:33, 146:2.Herren ska frälsa mig,
och vi ska spela mina sånger
i alla våra livsdagar
i Herrens hus.
21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)