1 Voici, l’Éternel va rendre le pays vide et le dépouiller; il en bouleversera la face et en dispersera les habitants.
2 Et il en sera du sacrificateur comme du peuple, du maître comme de son serviteur, de la maîtresse comme de la servante, du vendeur comme de l’acheteur, du prêteur comme de l’emprunteur, du créancier comme du débiteur.
3 Le pays sera entièrement vidé et mis au pillage, car l’Éternel a prononcé cet arrêt.
4 Le pays est triste et mort; la terre est morte et languissante; les grands du peuple du pays sont languissants.
5 Le pays était profané par ses habitants; car ils ont transgressé les lois, ils ont violé l’ordonnance, ils ont enfreint l’alliance éternelle.
6 C’est pourquoi la malédiction dévore le pays, et ses habitants portent leur peine; c’est pourquoi les habitants du pays ont été consumés, et il n’est resté que très peu d’hommes.
7 Le vin doux pleure, la vigne languit, tous ceux qui avaient le cœur joyeux soupirent;
8 Le son joyeux des tambourins a cessé, le bruit de la gaieté a pris fin, le son joyeux de la harpe a cessé;
9 On ne boit plus de vin en chantant; la boisson forte est amère à ceux qui la boivent.
10 Elle est détruite, la cité déserte; toute maison est fermée, on n’y entre plus.
11 On crie dans les rues parce que le vin manque; toute joie a disparu; l’allégresse du pays s’en est allée!
12 Il ne reste dans la ville que désolation; la porte tombe en débris sous les coups!
13 Car il en est, au milieu du pays, parmi les peuples, comme lorsqu’on bat l’olivier, comme au grappillage après la vendange.
14 Mais ceux-ci élèvent la voix, ils jettent des cris de joie; des bords de la mer ils chantent la majesté de l’Éternel:
15 Glorifiez donc l’Éternel aux lieux où naît la lumière; glorifiez le nom de l’Éternel, le Dieu d’Israël, dans les îles de la mer!
16 Du bout de la terre nous entendons chanter: Honneur au juste! Mais j’ai dit: Je suis perdu, je suis perdu! Malheur à moi! Les pillards pillent, les pillards s’acharnent au pillage!
17 La terreur, la fosse et le filet vont t’atteindre, habitant du pays!
18 Et celui qui fuira au bruit de la terreur, tombera dans la fosse; et qui sera remonté de la fosse, tombera dans le filet. Car les écluses d’en haut s’ouvrent, et les fondements de la terre tremblent.
19 La terre se brise, la terre se rompt, la terre chancelle.
20 La terre chancelle comme un homme ivre; elle vacille comme une cabane; son péché pèse sur elle; elle tombe, et ne se relèvera plus!
21 En ce jour-là, l’Éternel châtiera, en haut, l’armée d’en haut, et sur la terre, les rois de la terre.
22 Et ils seront rassemblés captifs dans un cachot, et enfermés dans la prison; et après un grand nombre de jours ils seront châtiés.
23 La lune rougira, et le soleil sera honteux, quand l’Éternel des armées régnera sur la montagne de Sion, à Jérusalem; et devant ses anciens resplendira la gloire.
Den stora domen över hela jorden
1 Mika 7:13. Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Hos 4:9, Hes 7:12. Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 Upp 16. Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 Hos 4:3, Joel 1:10. Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 Upp 18:5f. Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Jes 16:14, Hes 7:27, Dan 9:11. Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre24:6blir ... färreAnnan översättning: "brinner".,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Jer 7:34, 16:9, 25:10, Hes 26:13, Hos 2:11, Upp 18:22. Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 Upp 18:11. Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Jes 17:5f, 27:12. För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 Ps 148, Upp 5:13, 15:3f. Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 Jer 48:43f. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 1 Mos 7:11, Jer 48:44, Amos 5:19. Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här24:21höjdens härStjärnor symboliserar ofta änglar (Upp 1:20, 8:12f). Se Jud v 6, Matt 25:41. uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 Jer 42:22, 2 Petr 2:4. De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Jes 13:10, 60:19f, Hes 32:7, Joel 2:31, 3:15, Upp 11:15, 21:23f, 22:5. Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.