1 *Jes 37:36, 38, Jer 30:16, Hab 2:8, Matt 7:2. Ve dig, du härjare

som själv inte har härjats,

du förrädare

som själv inte blivit förrådd!

När du är färdig med att härja

ska du själv bli härjad,

när du har slutat förråda

ska du själv bli förrådd.*33:1härjareEn av de assyriska kungarna, sannolikt Sanherib (705-681 f Kr, kap 36-37).

2 *Ps 33:20, 50:15, 70:2, 6, Dan 9:19, Hab 3:16.Herre, förbarma dig över oss,

vi hoppas på dig.

Bli du vår*33:2vårAndra handskrifter: "deras". arm var morgon,

vår frälsning i nödens tid.

3 *4 Mos 10:35, Ps 68:2, Jer 25:31. För det väldiga dånet flyr folken,

inför ditt majestät

skingras folkslagen.

4 *Joel 1:4. Man ska förse sig med byte från er,

som när gräsmaskar förser sig.

Så som gräshoppor störtar fram

kastar han sig över det.

5 *Ps 97:9, 113:5, 138:6, Jes 1:27, 57:15. Upphöjd är Herren,

för han bor i höjden.

Han uppfyller Sion med rätt

och rättfärdighet.

6 *Kol 1:13, 27, 2:3. Han ska vara

din framtids säkra grund,

rik på frälsning,

vishet och kunskap.

Fruktan för Herren ska vara

Sions skatt.

7 *2 Kung 18:37. Hör, deras hjältar klagar därute,

fredsbudbärarna gråter bittert.

8 *Dom 5:6. Vägarna är öde,

ingen går mer på stigarna.

Han bryter fördrag, föraktar städer*33:8städerAndra handskrifter (Qumran): "vittnen".,

tar ingen hänsyn till människor.

9 *Jes 35:2, Nah 1:4. Landet sörjer och försmäktar,

Libanon blygs och tynar bort,

Saron har blivit lik en ödemark,

Bashans och Karmels skogar*33:9Libanon … Saron … Bashans och Karmels skogarBördiga områden i Israels utkanter åt norr, väster, nordost och nordväst.

fäller sina löv.

10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,

nu vill jag resa mig,

nu vill jag visa min höghet.

11 *Jes 59:4. Med halm går ni havande,

och ni föder strå.

Er ande är en eld

som kommer att förtära er.

12 Folken ska förbrännas till kalk,

likt avhugget törne

ska de brännas upp i eld.

13 Ni som är långt borta,

hör vad jag har gjort.

Ni som är nära,

lär känna min makt.

14 *5 Mos 4:24, Jes 30:27f, Hebr 12:29. Syndarna i Sion blir förskräckta,

bävan griper de gudlösa.

"Vem av oss kan härda ut

vid en förtärande eld?

Vem av oss kan bo

vid en evig glöd?"

15 *Ps 15:2, 24:4, 119:37, Matt 5:6f. Den som vandrar i rättfärdighet

och talar vad rätt är,

den som föraktar

det som vinns genom förtryck

och som avhåller sina händer

från att ta mutor,

den som stoppar till sina öron

för att inte höra

om blodsgärningar

och sluter sina ögon

för att inte se det onda,

16 *Ps 23:1f, Jes 51:14, 58:11. han ska bo på höjderna,

klippfästen ska vara hans värn.

Sitt bröd ska han få,

vatten ska aldrig fattas honom.

17 En kung i sin skönhet

ska dina ögon se,

de ska blicka ut

över ett vidsträckt land.

18 *1 Kor 1:20. Då ska ditt hjärta tänka tillbaka

på skräckens tid:

"Var är nu skrivarna,

var är skatteindrivarna,

var är de som räknade tornen?"

19 *5 Mos 28:49, Jes 28:11, Jer 5:15. Du slipper då se det vildsinta folket,

folket med obegripligt språk

som ingen kunde förstå,

vars stammande tungomål

ingen kunde tyda.

20 *Ps 122:4, 125:1f, Jes 32:18. Se på Sion, våra högtiders stad!

Dina ögon ska skåda Jerusalem,

en säker boning,

ett tält som inte flyttas bort.

Dess tältpinnar

ska aldrig ryckas upp,

och av dess tältlinor

ska ingen enda brista,

21 för Herren ska vara där

i sitt majestät.

Han ska vara för oss

som floder och breda strömmar.

Inget skepp med åror

ska där gå fram,

inget mäktigt skepp

färdas däröver,

22 för Herren är vår domare,

Herren är vår lagstiftare,

Herren är vår kung.

Han är den som frälser oss.

23 Dina tåg hänger slaka,

de håller inte masten stadig,

seglet är inte spänt.

Då ska mycket rövat gods utskiftas,

även de lama ska då ta byte.

24 *Joel 3:10, Jer 50:20, Mika 7:18f, Sak 12:8. Och ingen av invånarna ska säga:

"Jag är sjuk."

Folket som bor där

har fått sin synd förlåten.

1 Woe to thee that spoilest, and thou wast not spoiled; and dealest treacherously, and they dealt not treacherously with thee! when thou shalt cease to spoil, thou shalt be spoiled; and when thou shalt make an end to deal treacherously, they shall deal treacherously with thee. 2 O LORD, be gracious unto us; we have waited for thee: be thou their arm every morning, our salvation also in the time of trouble. 3 At the noise of the tumult the people fled; at the lifting up of thyself the nations were scattered. 4 And your spoil shall be gathered like the gathering of the caterpiller: as the running to and fro of locusts shall he run upon them. 5 The LORD is exalted; for he dwelleth on high: he hath filled Zion with judgment and righteousness. 6 And wisdom and knowledge shall be the stability of thy times, and strength of salvation: the fear of the LORD is his treasure.*33.6 salvation: Heb. salvations 7 Behold, their valiant ones shall cry without: the ambassadors of peace shall weep bitterly.*33.7 valiant…: or, messengers 8 The highways lie waste, the wayfaring man ceaseth: he hath broken the covenant, he hath despised the cities, he regardeth no man. 9 The earth mourneth and languisheth: Lebanon is ashamed and hewn down: Sharon is like a wilderness; and Bashan and Carmel shake off their fruits.*33.9 hewn…: or, withered away 10 Now will I rise, saith the LORD; now will I be exalted; now will I lift up myself. 11 Ye shall conceive chaff, ye shall bring forth stubble: your breath, as fire, shall devour you. 12 And the people shall be as the burnings of lime: as thorns cut up shall they be burned in the fire.

13 Hear, ye that are far off, what I have done; and, ye that are near, acknowledge my might. 14 The sinners in Zion are afraid; fearfulness hath surprised the hypocrites. Who among us shall dwell with the devouring fire? who among us shall dwell with everlasting burnings? 15 He that walketh righteously, and speaketh uprightly; he that despiseth the gain of oppressions, that shaketh his hands from holding of bribes, that stoppeth his ears from hearing of blood, and shutteth his eyes from seeing evil;*33.15 righteously: Heb. in righteousnesses*33.15 uprightly: Heb. uprightnesses*33.15 oppressions: or, deceits*33.15 blood: Heb. bloods 16 He shall dwell on high: his place of defence shall be the munitions of rocks: bread shall be given him; his waters shall be sure.*33.16 high: Heb. heights, or, high places 17 Thine eyes shall see the king in his beauty: they shall behold the land that is very far off.*33.17 that…: Heb. of far distances 18 Thine heart shall meditate terror. Where is the scribe? where is the receiver? where is he that counted the towers?*33.18 receiver: Heb. weigher? 19 Thou shalt not see a fierce people, a people of a deeper speech than thou canst perceive; of a stammering tongue, that thou canst not understand.*33.19 stammering: or, ridiculous 20 Look upon Zion, the city of our solemnities: thine eyes shall see Jerusalem a quiet habitation, a tabernacle that shall not be taken down; not one of the stakes thereof shall ever be removed, neither shall any of the cords thereof be broken. 21 But there the glorious LORD will be unto us a place of broad rivers and streams; wherein shall go no galley with oars, neither shall gallant ship pass thereby.*33.21 of…: Heb. broad of spaces, or, hands 22 For the LORD is our judge, the LORD is our lawgiver, the LORD is our king; he will save us.*33.22 lawgiver: Heb. statutemaker 23 Thy tacklings are loosed; they could not well strengthen their mast, they could not spread the sail: then is the prey of a great spoil divided; the lame take the prey.*33.23 Thy…: or, They have forsaken thy tacklings 24 And the inhabitant shall not say, I am sick: the people that dwell therein shall be forgiven their iniquity.