1 My heart is fixed, O God;

I will sing, yea, I will sing praises, even with my glory.

2 Awake, psaltery and harp:

I myself will awake right early.

3 I will give thanks unto thee, O Jehovah, among the peoples;

And I will sing praises unto thee among the nations.

4 For thy lovingkindness is great above the heavens;

And thy truth reacheth unto the skies.

5 Be thou exalted, O God, above the heavens,

And thy glory above all the earth.

6 That thy beloved may be delivered,

Save with thy right hand, and answer us.

7 God hath spoken in his holiness: I will exult;

I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

8 Gilead is mine; Manasseh is mine;

Ephraim also is the defence of my head;

Judah is my sceptre.

9 Moab is my washpot;

Upon Edom will I cast my shoe;

Over Philistia will I shout.

10 Who will bring me into the fortified city?

Who hath led me unto Edom?

11 Hast not thou cast us off, O God?

And thou goest not forth, O God, with our hosts.

12 Give us help against the adversary;

For vain is the help of man.

13 Through God we shall do valiantly:

For he it is that will tread down our adversaries.

1 En sång, en psalm av David.

2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.