1 My heart is fixed, O God;

I will sing, yea, I will sing praises, even with my glory.

2 Awake, psaltery and harp:

I myself will awake right early.

3 I will give thanks unto thee, O Jehovah, among the peoples;

And I will sing praises unto thee among the nations.

4 For thy lovingkindness is great above the heavens;

And thy truth reacheth unto the skies.

5 Be thou exalted, O God, above the heavens,

And thy glory above all the earth.

6 That thy beloved may be delivered,

Save with thy right hand, and answer us.

7 God hath spoken in his holiness: I will exult;

I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

8 Gilead is mine; Manasseh is mine;

Ephraim also is the defence of my head;

Judah is my sceptre.

9 Moab is my washpot;

Upon Edom will I cast my shoe;

Over Philistia will I shout.

10 Who will bring me into the fortified city?

Who hath led me unto Edom?

11 Hast not thou cast us off, O God?

And thou goest not forth, O God, with our hosts.

12 Give us help against the adversary;

For vain is the help of man.

13 Through God we shall do valiantly:

For he it is that will tread down our adversaries.

1 En sång, en psalm av David.2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.