1 Praise waiteth for thee, O God, in Zion;

And unto thee shall the vow be performed.

2 O thou that hearest prayer,

Unto thee shall all flesh come.

3 Iniquities prevail against me:

As for our transgressions, thou wilt forgive them.

4 Blessed is the man whom thou choosest, and causest to approach unto thee,

That he may dwell in thy courts:

We shall be satisfied with the goodness of thy house,

Thy holy temple.

5 By terrible things thou wilt answer us in righteousness,

Oh God of our salvation,

Thou that art the confidence of all the ends of the earth,

And of them that are afar off upon the sea:

6 Who by his strength setteth fast the mountains,

Being girded about with might;

7 Who stilleth the roaring of the seas,

The roaring of their waves,

And the tumult of the peoples.

8 They also that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens:

Thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.

9 Thou visitest the earth, and waterest it,

Thou greatly enrichest it;

The river of God is full of water:

Thou providest them grain, when thou hast so prepared the earth.

10 Thou waterest its furrows abundantly;

Thou settlest the ridges thereof:

Thou makest it soft with showers;

Thou blessest the springing thereof.

11 Thou crownest the year with thy goodness;

And thy paths drop fatness.

12 They drop upon the pastures of the wilderness;

And the hills are girded with joy.

13 The pastures are clothed with flocks;

The valleys also are covered over with grain;

They shout for joy, they also sing.

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.