1 Why boastest thou thyself in mischief, O mighty man?

The lovingkindness of God endureth continually.

2 Thy tongue deviseth very wickedness,

Like a sharp razor, working deceitfully.

3 Thou lovest evil more than good,

And lying rather than to speak righteousness. [Selah

4 Thou lovest all devouring words,

O thou deceitful tongue.

5 God will likewise destroy thee for ever;

He will take thee up, and pluck thee out of thy tent,

And root thee out of the land of the living. [Selah

6 The righteous also shall see it, and fear,

And shall laugh at him, saying,

7 Lo, this is the man that made not God his strength,

But trusted in the abundance of his riches,

And strengthened himself in his wickedness.

8 But as for me, I am like a green olive-tree in the house of God:

I trust in the lovingkindness of God for ever and ever.

9 I will give thee thanks for ever, because thou hast done it;

And I will hope in thy name, for it is good, in the presence of thy saints.

1 För sångmästaren; en sång av David,

2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

11 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.