1 I will cry unto God with my voice,

Even unto God with my voice; and he will give ear unto me.

2 In the day of my trouble I sought the Lord:

My hand was stretched out in the night, and slacked not;

My soul refused to be comforted.

3 I remember God, and am disquieted:

I complain, and my spirit is overwhelmed. [Selah

4 Thou holdest mine eyes watching:

I am so troubled that I cannot speak.

5 I have considered the days of old,

The years of ancient times.

6 I call to remembrance my song in the night:

I commune with mine own heart;

And my spirit maketh diligent search.

7 Will the Lord cast off for ever?

And will he be favorable no more?

8 Is his lovingkindness clean gone for ever?

Doth his promise fail for evermore?

9 Hath God forgotten to be gracious?

Hath he in anger shut up his tender mercies? [Selah

10 And I said, This is my infirmity;

But I will remember the years of the right hand of the Most High.

11 I will make mention of the deeds of Jehovah;

For I will remember thy wonders of old.

12 I will meditate also upon all thy work,

And muse on thy doings.

13 Thy way, O God, is in the sanctuary:

Who is a great god like unto God?

14 Thou art the God that doest wonders:

Thou hast made known thy strength among the peoples.

15 Thou hast with thine arm redeemed thy people,

The sons of Jacob and Joseph. [Selah

16 The waters saw thee, O God;

The waters saw thee, they were afraid:

The depths also trembled.

17 The clouds poured out water;

The skies sent out a sound:

Thine arrows also went abroad.

18 The voice of thy thunder was in the whirlwind;

The lightnings lightened the world:

The earth trembled and shook.

19 Thy way was in the sea,

And thy paths in the great waters,

And thy footsteps were not known.

20 Thou leddest thy people like a flock,

By the hand of Moses and Aaron.

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

5 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

11 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

17 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

21 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.