1 Be merciful unto me, O God, be merciful unto me;

For my soul taketh refuge in thee:

Yea, in the shadow of thy wings will I take refuge,

Until these calamities be overpast.

2 I will cry unto God Most High,

Unto God that performeth all things for me.

3 He will send from heaven, and save me,

When he that would swallow me up reproacheth; [Selah

God will send forth his lovingkindness and his truth.

4 My soul is among lions;

I lie among them that are set on fire,

Even the sons of men, whose teeth are spears and arrows,

And their tongue a sharp sword.

5 Be thou exalted, O God, above the heavens;

Let thy glory be above all the earth.

6 They have prepared a net for my steps;

My soul is bowed down:

They have digged a pit before me;

They are fallen into the midst thereof themselves. [Selah

7 My heart is fixed, O God, my heart is fixed:

I will sing, yea, I will sing praises.

8 Awake up, my glory; awake, psaltery and harp:

I myself will awake right early.

9 I will give thanks unto thee, O Lord, among the peoples:

I will sing praises unto thee among the nations.

10 For thy lovingkindness is great unto the heavens,

And thy truth unto the skies.

11 Be thou exalted, O God, above the heavens;

Let thy glory be above all the earth.

1 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

2 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

3 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

4 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

5 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

7 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

8 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

9 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.

12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.