1 As the hart panteth after the water brooks,

So panteth my soul after thee, O God.

2 My soul thirsteth for God, for the living God:

When shall I come and appear before God?

3 My tears have been my food day and night,

While they continually say unto me, Where is thy God?

4 These things I remember, and pour out my soul within me,

How I went with the throng, and led them to the house of God,

With the voice of joy and praise, a multitude keeping holyday.

5 Why art thou cast down, O my soul?

And why art thou disquieted within me?

Hope thou in God; for I shall yet praise him

For the help of his countenance.

6 O my God, my soul is cast down within me:

Therefore do I remember thee from the land of the Jordan,

And the Hermons, from the hill Mizar.

7 Deep calleth unto deep at the noise of thy waterfalls:

All thy waves and thy billows are gone over me.

8 Yet Jehovah will command his lovingkindness in the day-time;

And in the night his song shall be with me,

Even a prayer unto the God of my life.

9 I will say unto God my rock, Why hast thou forgotten me?

Why go I mourning because of the oppression of the enemy?

10 As with a sword in my bones, mine adversaries reproach me,

While they continually say unto me, Where is thy God?

11 Why art thou cast down, O my soul?

And why art thou disquieted within me?

Hope thou in God; for I shall yet praise him,

Who is the help of my countenance, and my God.

1 För sångmästaren; en sång av Koras söner.2 Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.3 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?4 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»5 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.6 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.7 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.8 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.9 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.10 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.