1 Give ear to my prayer, O God;

And hide not thyself from my supplication.

2 Attend unto me, and answer me:

I am restless in my complaint, and moan,

3 Because of the voice of the enemy,

Because of the oppression of the wicked;

For they cast iniquity upon me,

And in anger they persecute me.

4 My heart is sore pained within me:

And the terrors of death are fallen upon me.

5 Fearfulness and trembling are come upon me,

And horror hath overwhelmed me.

6 And I said, Oh that I had wings like a dove!

Then would I fly away, and be at rest.

7 Lo, then would I wander far off,

I would lodge in the wilderness. [Selah

8 I would haste me to a shelter

From the stormy wind and tempest.

9 Destroy, O Lord, and divide their tongue;

For I have seen violence and strife in the city.

10 Day and night they go about it upon the walls thereof:

Iniquity also and mischief are in the midst of it.

11 Wickedness is in the midst thereof:

Oppression and guile depart not from its streets.

12 For it was not an enemy that reproached me;

Then I could have borne it:

Neither was it he that hated me that did magnify himself against me;

Then I would have hid myself from him:

13 But it was thou, a man mine equal,

My companion, and my familiar friend.

14 We took sweet counsel together;

We walked in the house of God with the throng.

15 Let death come suddenly upon them,

Let them go down alive into Sheol;

For wickedness is in their dwelling, in the midst of them.

16 As for me, I will call upon God;

And Jehovah will save me.

17 Evening, and morning, and at noonday, will I complain, and moan;

And he will hear my voice.

18 He hath redeemed my soul in peace from the battle that was against me;

For they were many that strove with me.

19 God will hear, and answer them,

Even he that abideth of old, [Selah

The men who have no changes,

And who fear not God.

20 He hath put forth his hands against such as were at peace with him:

He hath profaned his covenant.

21 His mouth was smooth as butter,

But his heart was war:

His words were softer than oil,

Yet were they drawn swords.

22 Cast thy burden upon Jehovah, and he will sustain thee:

He will never suffer the righteous to be moved.

23 But thou, O God, wilt bring them down into the pit of destruction:

Bloodthirsty and deceitful men shall not live out half their days;

But I will trust in thee.

1 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

2 Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

3 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

4 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

5 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

6 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

7 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

8 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

9 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

10 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

11 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

12 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

13 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

14 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

15 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

16 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

17 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

18 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

19 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

20 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

21 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

22 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

23 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

24 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.