1 Give ear, O Shepherd of Israel,

Thou that leadest Joseph like a flock;

Thou that sittest above the cherubim, shine forth.

2 Before Ephraim and Benjamin and Manasseh, stir up thy might,

And come to save us.

3 Turn us again, O God;

And cause thy face to shine, and we shall be saved.

4 O Jehovah God of hosts,

How long wilt thou be angry against the prayer of thy people?

5 Thou hast fed them with the bread of tears,

And given them tears to drink in large measure.

6 Thou makest us a strife unto our neighbors;

And our enemies laugh among themselves.

7 Turn us again, O God of hosts;

And cause thy face to shine, and we shall be saved.

8 Thou broughtest a vine out of Egypt:

Thou didst drive out the nations, and plantedst it.

9 Thou preparedst room before it,

And it took deep root, and filled the land.

10 The mountains were covered with the shadow of it,

And the boughs thereof were like cedars of God.

11 It sent out its branches unto the sea,

And its shoots unto the River.

12 Why hast thou broken down its walls,

So that all they that pass by the way do pluck it?

13 The boar out of the wood doth ravage it,

And the wild beasts of the field feed on it.

14 Turn again, we beseech thee, O God of hosts:

Look down from heaven, and behold, and visit this vine,

15 And the stock which thy right hand planted,

And the branch that thou madest strong for thyself.

16 It is burned with fire, it is cut down:

They perish at the rebuke of thy countenance.

17 Let thy hand be upon the man of thy right hand,

Upon the son of man whom thou madest strong for thyself.

18 So shall we not go back from thee:

Quicken thou us, and we will call upon thy name.

19 Turn us again, O Jehovah God of hosts;

Cause thy face to shine, and we shall be saved.

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

3 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

4 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

5 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

6 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

7 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

8 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

9 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

11 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

12 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

13 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

14 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

15 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

16 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

17 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

18 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

19 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

20 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.