A Psalm of David; when he changed his behavior before Abimelech, who drove him away, and he departed.

1 I will bless Jehovah at all times:

His praise shall continually be in my mouth.

2 My soul shall make her boast in Jehovah:

The meek shall hear thereof, and be glad.

3 Oh magnify Jehovah with me,

And let us exalt his name together.

4 I sought Jehovah, and he answered me,

And delivered me from all my fears.

5 They looked unto him, and were radiant;

And their faces shall never be confounded.

6 This poor man cried, and Jehovah heard him,

And saved him out of all his troubles.

7 The angel of Jehovah encampeth round about them that fear him,

And delivereth them.

8 Oh taste and see that Jehovah is good:

Blessed is the man that taketh refuge in him.

9 Oh fear Jehovah, ye his saints;

For there is no want to them that fear him.

10 The young lions do lack, and suffer hunger;

But they that seek Jehovah shall not want any good thing.

11 Come, ye children, hearken unto me:

I will teach you the fear of Jehovah.

12 What man is he that desireth life,

And loveth many days, that he may see good?

13 Keep thy tongue from evil,

And thy lips from speaking guile.

14 Depart from evil, and do good;

Seek peace, and pursue it.

15 The eyes of Jehovah are toward the righteous,

And his ears are open unto their cry.

16 The face of Jehovah is against them that do evil,

To cut off the remembrance of them from the earth.

17 The righteous cried, and Jehovah heard,

And delivered them out of all their troubles.

18 Jehovah is nigh unto them that are of a broken heart,

And saveth such as are of a contrite spirit.

19 Many are the afflictions of the righteous;

But Jehovah delivereth him out of them all.

20 He keepeth all his bones:

Not one of them is broken.

21 Evil shall slay the wicked;

And they that hate the righteous shall be condemned.

22 Jehovah redeemeth the soul of his servants;

And none of them that take refuge in him shall be condemned.

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

23 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.