1 My soul waiteth in silence for God only:

From him cometh my salvation.

2 He only is my rock and my salvation:

He is my high tower; I shall not be greatly moved.

3 How long will ye set upon a man,

That ye may slay him, all of you,

Like a leaning wall, like a tottering fence?

4 They only consult to thrust him down from his dignity;

They delight in lies;

They bless with their mouth, but they curse inwardly. [Selah

5 My soul, wait thou in silence for God only;

For my expectation is from him.

6 He only is my rock and my salvation:

He is my high tower; I shall not be moved.

7 With God is my salvation and my glory:

The rock of my strength, and my refuge, is in God.

8 Trust in him at all times, ye people;

Pour out your heart before him:

God is a refuge for us. [Selah

9 Surely men of low degree are vanity, and men of high degree are a lie:

In the balances they will go up;

They are together lighter than vanity.

10 Trust not in oppression,

And become not vain in robbery:

If riches increase, set not your heart thereon.

11 God hath spoken once,

Twice have I heard this,

That power belongeth unto God.

12 Also unto thee, O Lord, belongeth lovingkindness;

For thou renderest to every man according to his work.

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.