1 O God thou hast cast us off, thou hast broken us down;

Thou hast been angry; oh restore us again.

2 Thou hast made the land to tremble; thou hast rent it:

Heal the breaches thereof; for it shaketh.

3 Thou hast showed thy people hard things:

Thou hast made us to drink the wine of staggering.

4 Thou hast given a banner to them that fear thee,

That it may be displayed because of the truth. [Selah

5 That thy beloved may be delivered,

Save with thy right hand, and answer us.

6 God hath spoken in his holiness: I will exult;

I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

7 Gilead is mine, and Manasseh is mine;

Ephraim also is the defence of my head;

Judah is my sceptre.

8 Moab is my washpot;

Upon Edom will I cast my shoe:

Philistia, shout thou because of me.

9 Who will bring me into the strong city?

Who hath led me unto Edom?

10 Hast not thou, O God, cast us off?

And thou goest not forth, O God, with our hosts.

11 Give us help against the adversary;

For vain is the help of man.

12 Through God we shall do valiantly;

For he it is that will tread down our adversaries.

1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.