1 I will extol thee, O Jehovah; for thou hast raised me up,

And hast not made my foes to rejoice over me.

2 O Jehovah my God,

I cried unto thee, and thou hast healed me.

3 O Jehovah, thou hast brought up my soul from Sheol;

Thou hast kept me alive, that I should not go down to the pit.

4 Sing praise unto Jehovah, O ye saints of his,

And give thanks to his holy memorial name.

5 For his anger is but for a moment;

His favor is for a life-time:

Weeping may tarry for the night,

But joy cometh in the morning.

6 As for me, I said in my prosperity,

I shall never be moved.

7 Thou, Jehovah, of thy favor hadst made my mountain to stand strong:

Thou didst hide thy face; I was troubled.

8 I cried to thee, O Jehovah;

And unto Jehovah I made supplication:

9 What profit is there in my blood, when I go down to the pit?

Shall the dust praise thee? shall it declare thy truth?

10 Hear, O Jehovah, and have mercy upon me:

Jehovah, be thou my helper.

11 Thou hast turned for me my mourning into dancing;

Thou hast loosed my sackcloth, and girded me with gladness;

12 To the end that my glory may sing praise to thee, and not be silent.

O Jehovah my God, I will give thanks unto thee for ever.

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.