1 I waited patiently for Jehovah;

And he inclined unto me, and heard my cry.

2 He brought me up also out of a horrible pit, out of the miry clay;

And he set my feet upon a rock, and established my goings.

3 And he hath put a new song in my mouth, even praise unto our God:

Many shall see it, and fear,

And shall trust in Jehovah.

4 Blessed is the man that maketh Jehovah his trust,

And respecteth not the proud, nor such as turn aside to lies.

5 Many, O Jehovah my God, are the wonderful works which thou hast done,

And thy thoughts which are to us-ward:

They cannot be set in order unto thee;

If I would declare and speak of them,

They are more than can be numbered.

6 Sacrifice and offering thou hast no delight in;

Mine ears hast thou opened:

Burnt-offering and sin-offering hast thou not required.

7 Then said I, Lo, I am come;

In the roll of the book it is written of me:

8 I delight to do thy will, O my God;

Yea, thy law is within my heart.

9 I have proclaimed glad tidings of righteousness in the great assembly;

Lo, I will not refrain my lips,

O Jehovah, thou knowest.

10 I have not hid thy righteousness within my heart;

I have declared thy faithfulness and thy salvation;

I have not concealed thy lovingkindness and thy truth from the great assembly.

11 Withhold not thou thy tender mercies from me, O Jehovah;

Let thy lovingkindness and thy truth continually preserve me.

12 For innumerable evils have compassed me about;

Mine iniquities have overtaken me, so that I am not able to look up;

They are more than the hairs of my head;

And my heart hath failed me.

13 Be pleased, O Jehovah, to deliver me:

Make haste to help me, O Jehovah.

14 Let them be put to shame and confounded together

That seek after my soul to destroy it:

Let them be turned backward and brought to dishonor

That delight in my hurt.

15 Let them be desolate by reason of their shame

That say unto me, Aha, aha.

16 Let all those that seek thee rejoice and be glad in thee:

Let such as love thy salvation say continually,

Jehovah be magnified.

17 But I am poor and needy;

Yet the Lord thinketh upon me:

Thou art my help and my deliverer;

Make no tarrying, O my God.

1 För sångmästaren; av David; en psalm.

2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

4 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

5 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

6 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

8 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

9 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.