1 Blessed be Jehovah my rock,

Who teacheth my hands to war,

And my fingers to fight:

2 My lovingkindness, and my fortress,

My high tower, and my deliverer;

My shield, and he in whom I take refuge;

Who subdueth my people under me.

3 Jehovah, what is man, that thou takest knowledge of him?

Or the son of man, that thou makest account of him?

4 Man is like to vanity:

His days are as a shadow that passeth away.

5 Bow thy heavens, O Jehovah, and come down:

Touch the mountains, and they shall smoke.

6 Cast forth lightning, and scatter them;

Send out thine arrows, and discomfit them.

7 Stretch forth thy hand from above;

Rescue me, and deliver me out of great waters,

Out of the hand of aliens;

8 Whose mouth speaketh deceit,

And whose right hand is a right hand of falsehood.

9 I will sing a new song unto thee, O God:

Upon a psaltery of ten strings will I sing praises unto thee.

10 Thou art he that giveth salvation unto kings;

Who rescueth David his servant from the hurtful sword.

11 Rescue me, and deliver me out of the hand of aliens,

Whose mouth speaketh deceit,

And whose right hand is a right hand of falsehood.

12 When our sons shall be as plants grown up in their youth,

And our daughters as corner-stones hewn after the fashion of a palace;

13 When our garners are full, affording all manner of store,

And our sheep bring forth thousands and ten thousands in our fields;

14 When our oxen are well laden;

When there is no breaking in, and no going forth,

And no outcry in our streets:

15 Happy is the people that is in such a case;

Yea, happy is the people whose God is Jehovah.

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.