1 The Mighty One, God, Jehovah, hath spoken,

And called the earth from the rising of the sun unto the going down thereof.

2 Out of Zion, the perfection of beauty,

God hath shined forth.

3 Our God cometh, and doth not keep silence:

A fire devoureth before him,

And it is very tempestuous round about him.

4 He calleth to the heavens above,

And to the earth, that he may judge his people:

5 Gather my saints together unto me,

Those that have made a covenant with me by sacrifice.

6 And the heavens shall declare his righteousness;

For God is judge himself. [Selah

7 Hear, O my people, and I will speak;

O Israel, and I will testify unto thee:

I am God, even thy God.

8 I will not reprove thee for thy sacrifices;

And thy burnt-offerings are continually before me.

9 I will take no bullock out of thy house,

Nor he-goats out of thy folds.

10 For every beast of the forest is mine,

And the cattle upon a thousand hills.

11 I know all the birds of the mountains;

And the wild beasts of the field are mine.

12 If I were hungry, I would not tell thee;

For the world is mine, and the fulness thereof.

13 Will I eat the flesh of bulls,

Or drink the blood of goats?

14 Offer unto God the sacrifice of thanksgiving;

And pay thy vows unto the Most High;

15 And call upon me in the day of trouble:

I will deliver thee, and thou shalt glorify me.

16 But unto the wicked God saith,

What hast thou to do to declare my statutes,

And that thou hast taken my covenant in thy mouth,

17 Seeing that thou hatest instruction,

And castest my words behind thee?

18 When thou sawest a thief, thou consentedst with him,

And hast been partaker with adulterers.

19 Thou givest thy mouth to evil,

And thy tongue frameth deceit.

20 Thou sittest and speakest against thy brother;

Thou slanderest thine own mother’s son.

21 These things hast thou done, and I kept silence;

Thou thoughtest that I was altogether such a one as thyself:

But I will reprove thee, and set them in order before thine eyes.

22 Now consider this, ye that forget God,

Lest I tear you in pieces, and there be none to deliver:

23 Whoso offereth the sacrifice of thanksgiving glorifieth me;

And to him that ordereth his way aright

Will I show the salvation of God.

1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

16 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»