1 Let God arise, let his enemies be scattered;

Let them also that hate him flee before him.

2 As smoke is driven away, so drive them away:

As wax melteth before the fire,

So let the wicked perish at the presence of God.

3 But let the righteous be glad; let them exult before God:

Yea, let them rejoice with gladness.

4 Sing unto God, sing praises to his name:

Cast up a highway for him that rideth through the deserts;

His name is Jehovah; and exult ye before him.

5 A father of the fatherless, and a judge of the widows,

Is God in his holy habitation.

6 God setteth the solitary in families:

He bringeth out the prisoners into prosperity;

But the rebellious dwell in a parched land.

7 O God, when thou wentest forth before thy people,

When thou didst march through the wilderness; [Selah

8 The earth trembled,

The heavens also dropped rain at the presence of God:

Yon Sinai trembled at the presence of God, the God of Israel.

9 Thou, O God, didst send a plentiful rain,

Thou didst confirm thine inheritance, when it was weary.

10 Thy congregation dwelt therein:

Thou, O God, didst prepare of thy goodness for the poor.

11 The Lord giveth the word:

The women that publish the tidings are a great host.

12 Kings of armies flee, they flee;

And she that tarrieth at home divideth the spoil.

13 When ye lie among the sheepfolds,

It is as the wings of a dove covered with silver,

And her pinions with yellow gold.

14 When the Almighty scattered kings therein,

It was as when it snoweth in Zalmon.

15 A mountain of God is the mountain of Bashan;

A high mountain is the mountain of Bashan.

16 Why look ye askance, ye high mountains,

At the mountain which God hath desired for his abode?

Yea, Jehovah will dwell in it for ever.

17 The chariots of God are twenty thousand, even thousands upon thousands:

The Lord is among them, as in Sinai, in the sanctuary.

18 Thou hast ascended on high, thou hast led away captives;

Thou hast received gifts among men,

Yea, among the rebellious also, that Jehovah God might dwell with them.

19 Blessed be the Lord, who daily beareth our burden,

Even the God who is our salvation. [Selah

20 God is unto us a God of deliverances;

And unto Jehovah the Lord belongeth escape from death.

21 But God will smite through the head of his enemies,

The hairy scalp of such a one as goeth on still in his guiltiness.

22 The Lord said, I will bring again from Bashan,

I will bring them again from the depths of the sea;

23 That thou mayest crush them, dipping thy foot in blood,

That the tongue of thy dogs may have its portion from thine enemies.

24 They have seen thy goings, O God,

Even the goings of my God, my King, into the sanctuary.

25 The singers went before, the minstrels followed after,

In the midst of the damsels playing with timbrels.

26 Bless ye God in the congregations,

Even the Lord, ye that are of the fountain of Israel.

27 There is little Benjamin their ruler,

The princes of Judah and their council,

The princes of Zebulun, the princes of Naphtali.

28 Thy God hath commanded thy strength:

Strengthen, O God, that which thou hast wrought for us.

29 Because of thy temple at Jerusalem

Kings shall bring presents unto thee.

30 Rebuke the wild beast of the reeds,

The multitude of the bulls, with the calves of the peoples,

Trampling under foot the pieces of silver:

He hath scattered the peoples that delight in war.

31 Princes shall come out of Egypt;

Ethiopia shall haste to stretch out her hands unto God.

32 Sing unto God, ye kingdoms of the earth;

Oh sing praises unto the Lord; [Selah

33 To him that rideth upon the heaven of heavens, which are of old;

Lo, he uttereth his voice, a mighty voice.

34 Ascribe ye strength unto God:

His excellency is over Israel,

And his strength is in the skies.

35 O God, thou art terrible out of thy holy places:

The God of Israel, he giveth strength and power unto his people.

Blessed be God.

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

2 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

6 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

21 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

23 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

24 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

26 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

28 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

30 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

31 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

32 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

33 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

35 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!