1 Jehovah, remember for David

All his affliction;

2 How he sware unto Jehovah,

And vowed unto the Mighty One of Jacob:

3 Surely I will not come into the tabernacle of my house,

Nor go up into my bed;

4 I will not give sleep to mine eyes,

Or slumber to mine eyelids;

5 Until I find out a place for Jehovah,

A tabernacle for the Mighty One of Jacob.

6 Lo, we heard of it in Ephrathah:

We found it in the field of the wood.

7 We will go into his tabernacles;

We will worship at his footstool.

8 Arise, O Jehovah, into thy resting-place;

Thou, and the ark of thy strength.

9 Let thy priests be clothed with righteousness;

And let thy saints shout for joy.

10 For thy servant David’s sake

Turn not away the face of thine anointed.

11 Jehovah hath sworn unto David in truth;

He will not turn from it:

Of the fruit of thy body will I set upon thy throne.

12 If thy children will keep my covenant

And my testimony that I shall teach them,

Their children also shall sit upon thy throne for evermore.

13 For Jehovah hath chosen Zion;

He hath desired it for his habitation.

14 This is my resting-place for ever:

Here will I dwell; for I have desired it.

15 I will abundantly bless her provision:

I will satisfy her poor with bread.

16 Her priests also will I clothe with salvation;

And her saints shall shout aloud for joy.

17 There will I make the horn of David to bud:

I have ordained a lamp for mine anointed.

18 His enemies will I clothe with shame;

But upon himself shall his crown flourish.

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»