1 We have heard with our ears, O God,

Our fathers have told us,

What work thou didst in their days,

In the days of old.

2 Thou didst drive out the nations with thy hand;

But them thou didst plant:

Thou didst afflict the peoples;

But them thou didst spread abroad.

3 For they gat not the land in possession by their own sword,

Neither did their own arm save them;

But thy right hand, and thine arm, and the light of thy countenance,

Because thou wast favorable unto them.

4 Thou art my King, O God:

Command deliverance for Jacob.

5 Through thee will we push down our adversaries:

Through thy name will we tread them under that rise up against us.

6 For I will not trust in my bow,

Neither shall my sword save me.

7 But thou hast saved us from our adversaries,

And hast put them to shame that hate us.

8 In God have we made our boast all the day long,

And we will give thanks unto thy name for ever. [Selah

9 But now thou hast cast us off, and brought us to dishonor,

And goest not forth with our hosts.

10 Thou makest us to turn back from the adversary;

And they that hate us take spoil for themselves.

11 Thou hast made us like sheep appointed for food,

And hast scattered us among the nations.

12 Thou sellest thy people for nought,

And hast not increased thy wealth by their price.

13 Thou makest us a reproach to our neighbors,

A scoffing and a derision to them that are round about us.

14 Thou makest us a byword among the nations,

A shaking of the head among the peoples.

15 All the day long is my dishonor before me,

And the shame of my face hath covered me,

16 For the voice of him that reproacheth and blasphemeth,

By reason of the enemy and the avenger.

17 All this is come upon us; yet have we not forgotten thee,

Neither have we dealt falsely in thy covenant.

18 Our heart is not turned back,

Neither have our steps declined from thy way,

19 That thou hast sore broken us in the place of jackals,

And covered us with the shadow of death.

20 If we have forgotten the name of our God,

Or spread forth our hands to a strange god;

21 Will not God search this out?

For he knoweth the secrets of the heart.

22 Yea, for thy sake are we killed all the day long;

We are accounted as sheep for the slaughter.

23 Awake, why sleepest thou, O Lord?

Arise, cast us not off for ever.

24 Wherefore hidest thou thy face,

And forgettest our affliction and our oppression?

25 For our soul is bowed down to the dust:

Our body cleaveth unto the earth.

26 Rise up for our help,

And redeem us for thy lovingkindness’ sake.

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

27 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.