1 He pai kē te rawakore e haere ana i runga i tōna tapatahi,
i te ngutu whanokē, i te whakaarokore.
2 Nā, ehara hoki i te mea pai kia kaua he mātauranga mō te wairua;
ā, ko te tangata e hohoro ana ōna waewae, ka hara.
3 E whakaparoritia ana te ara o te tangata e tōna wairangi;
e amuamu ana hoki tōna ngākau ki a Ihowā.
4 Mā te rawa ka tokomaha atu ai ngā hoa aroha;
e wehea atu ana ia, te rawakore i tōna hoa aroha.
5 E kore te kaiwhakapae teka e whakaharakoretia;
e kore hoki e mawhiti te tangata kōrero teka.
6 He tokomaha e whai kia manakohia e te tangata ringa mahora;
he hoa aroha hoki ngā tāngata katoa nō te tangata e hōmai mea ana.
7 E kino ana ngā tēina katoa o te rawakore ki a ia;
nā, nui kē atu te mataratanga atu o ōna hoa i a ia!
Whai noa āna kupu i a rātou,
heoi kua riro rātou.
8 Ko te tangata e mea ana ki te whakaaro nui mōna, e aroha ana ki tōna wairua ake;
ko te tangata e pupuri ana i te mātauranga, ka tūtaki ki te pai.
9 E kore te kaiwhakapae teka e whakaharakoretia;
ka hunā hoki te tangata kōrero teka.
10 E kore e tau te noho rangatira ki te whakaarokore;
he makere rawa te noho ko te pononga hei rangatira mō ngā rangatira.
11 Ko te ngārahu tūpato ka pupuri i tōna riri;
ā, hei whakakorōria mōna te whakarere noa iho i te hē.
12 Ko te riri o te kīngi rite tonu ki te hāmama o te raiona;
ko tana manako ia ānō he tōmairangi i runga i te tarutaru.
13 He aituā mō tōna pāpā te tamaiti whakaarokore;
ā, ko ngā ngangare a te wahine, me te māturuturu pūputu tonu.
14 He whare, he taonga i tuku iho i ngā mātua;
ko te hoa wahine mahara i a Ihowā.
15 Mā te māngere e mea kia moe i te moe reka;
ka matekai hoki te wairua o te rōrā.
16 Ko te tangata e pupuri ana i te whakahau e pupuri ana i tōna wairua;
engari, ko te tangata kore whakaaro ki ōna ara ka mate.
17 Ko te tangata e ohaoha ana ki te rawakore e whakatārewa moni ana ki a Ihowā,
ā, ka utua ki a ia tāna mahi atawhai.
18 Pākia tāu tama, i te mea kua whai manakohanga;
kaua hoki tōu ngākau e whai tonu i te whakangaromanga mōna.
19 Ko te tangata riri nui māna e waha tōna hē;
ki te whakaora hoki koe i a ia, ka waiho tonu tēnā hei mahi māu.
20 Whakarongo ki te kupu tohutohu, tahuri mai hoki ki te ako,
kia whai whakaaro ai koe i tōu mutunga iho.
21 He maha ngā whakaaro i roto i te ngākau o te tangata;
e tū tonu ana ia tā Ihowā tikanga.
22 Ko te hiahia o te tangata te aronga o tana atawhai;
engari te rawakore i te tangata teka.
23 Ko te wehi ki a Ihowā te ara ki te ora;
ā, ko te tangata kei a ia tērā, ka noho mākona;
e kore tētahi hē e pā ki a ia.
24 E kuhua ana e te māngere tōna ringa ki te rīhi,
e kore rawa nei e whakahokia e ia ki tōna māngai.
25 Pākia te tangata whakahī, ā, ka tūpato ngā kūware;
ākona hoki te tangata mahara, ā, ka mōhio ia ki te mātauranga.
26 Ko te tangata e pāhua ana i tōna pāpā, e pei atu ana hoki i tōna whaea,
he tama ia e whakamā ai, e ingoa kino ai hoki.
27 Kāti, e tāku tama, te whakarongo ki te ako
hei mea kau e kotiti atu ai i ngā kupu o te mātauranga.
28 E whakahī ana te kaiwhakaatu hē ki te whakawā;
e horomia ana hoki te kino e te māngai o te hunga kino.
29 Kua rite he whakawā mō ngā whakahī,
he whiu mō te tuarā o ngā whakaarokore.
1 Ords 20:7, 28:6. Bättre vara fattig
och hederlig
än vara falsk i sitt tal
och en dåre.
2 Ords 1:4, 10:14, 24:5, 14, Kol 1:9f. Att sakna kunskap är illa nog,
men den som rusar i väg
missar målet.
3 Människans dårskap
fördärvar hennes väg,
men hennes hjärta vredgas
på Herren.
4 Ords 14:20. Rikedom ger många vänner,
men den fattige mister
den vän han har.
5 5 Mos 19:18f, Ords 21:28, 24:28, 25:18f. Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn
kommer inte undan.
6 Många söker en furstes välvilja,
alla är vänner till den givmilde.
7 Ords 14:20, 18:23. Den fattige blir avskydd
av alla sina släktingar,
även hans vänner
fjärmar sig från honom –
han jagar dem med ord,
men de är borta19:7men de är bortaGrundtextens innebörd är oklar..
8 Den som vinner vett
älskar sitt liv,
den som tar vara på insikt
finner lycka.
9 Ps 5:7, 55:24, Apg 5:4f. Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som främjar lögn ska förgås.
10 Ords 17:16, 26:1, 30:22. Det passar inte att dåren lever i lyx,
än mindre att en slav
råder över furstar.
11 Ords 14:17, 29, 16:32, Matt 6:12. Förstånd gör en människa
tålmodig,
det är hennes ära
att förlåta en försyndelse.
12 Ords 16:14f, 20:2. En kungs vrede
är som ett lejons rytande,
hans välvilja är som dagg
på gräset.
13 Ords 15:20, 17:25, 21:9, 27:15. En dåraktig son är sin fars fördärv,
en hustrus gnat
ett ständigt takdropp.
14 Ords 18:22, 31:10f, 2 Kor 12:14. Gård och gods ärvs från fäderna,
en förståndig hustru
får man från Herren.
15 Ords 10:4f, 12:24, 27, 13:4, 20:13. Lättja försänker i dvala,
den håglöse får hungra.
16 Ords 16:17, Luk 10:28. Den som håller budet
bevarar sitt liv,
den som inte ger akt på sin väg
ska dö.
17 Ords 12:14, 14:31, Matt 10:42, 25:40, Luk 6:38. Den som ömmar för den fattige
lånar åt Herren
och lönas av honom
för det goda han gjort.
18 5 Mos 21:18f, Ords 3:12, 13:24, 22:15, 23:13. Fostra din son
medan det finns hopp19:18medan det finns hoppAnnan översättning: "för det finns hopp".,
sträva inte efter att vålla hans död.
19 Den hetsige måste få sitt straff,
för om du friar honom
får du fortsätta göra det19:19får du fortsätta göra detAnnan översättning: "gör du det värre"..
20 Ords 1:8, 4:1, 8:33, 12:15, 15:32. Lyssna på råd och ta emot fostran,
så blir du till slut vis.
21 Ps 33:11, Ords 16:1, 9, Jes 46:10. Många planer har en man
i sitt hjärta,
men Herrens råd ska bestå.
22 En människa längtar efter godhet,
bättre vara fattig än en lögnare.
23 Ps 91:10, Ords 11:19, 12:21, 14:27. Vördnad för Herren leder till liv,
man kan vila mätt
utan att drabbas av något ont.
24 Ords 20:4, 26:15. Den late sticker handen i skålen
men orkar inte föra den till munnen.
25 Ords 21:11. Slå hånaren
så blir den okunnige klok,
tillrättavisa den förståndige
så vinner han kunskap.
26 Ords 20:20, 28:24. Den som tar till våld mot sin far19:26tar till våld mot sin farBelagt med dödsstraff (2 Mos 21:15). Annan översättning: "plundrar sin far".
eller driver bort sin mor
är en usel och skamlös son.
27 Ords 23:12. Min son, om du slutar lyssna
till förmaning
så villar du bort dig
från kunskapens ord.
28 Pred 3:16. Ett ont vittne hånar det rätta,
de gudlösas mun slukar ondska.
29 Ords 10:13, 20:30, 26:3. Straff är bestämt för hånare,
piskrapp för dårars rygg.