Salmos 95

1 Oh come, let’s sing to Yahweh.

Let’s shout aloud to the rock of our salvation!

2 Let’s come before his presence with thanksgiving.

Let’s extol him with songs!

3 For Yahweh is a great God,

a great King above all gods.

4 In his hand are the deep places of the earth.

The heights of the mountains are also his.

5 The sea is his, and he made it.

His hands formed the dry land.

6 Oh come, let’s worship and bow down.

Let’s kneel before Yahweh, our Maker,

7 for he is our God.

We are the people of his pasture,

and the sheep in his care.

Today, oh that you would hear his voice!

8 Don’t harden your heart, as at Meribah,

as in the day of Massah in the wilderness,

9 when your fathers tempted me,

tested me, and saw my work.

10 Forty long years I was grieved with that generation,

and said, "They are a people who err in their heart.

They have not known my ways."

11 Therefore I swore in my wrath,

"They won’t enter into my rest."

Tillbedjan och lydnad

1 *5 Mos 32:4, Ps 100:1f. Kom, låt oss ropa till Herren,

jubla till vår frälsnings klippa!

2 Låt oss träda fram för hans

ansikte med tacksägelse,

jubla till honom med lovsång,

3 *Ps 47:3, 48:2, 96:4f. för Herren är en stor Gud,

en stor kung över alla gudar.

4 *Ps 8:7. Han har jordens djup i sin hand,

och bergens toppar är hans.

5 Hans är havet som han har gjort,

och det torra som hans händer

format.

6 *Jes 43:7, Ef 2:10. Kom, låt oss falla ner och tillbe,

böja knä för Herren vår Skapare,

7 *2 Mos 23:21f. för han är vår Gud

och vi är folket i hans hjord,

fåren i hans vård.

I dag,

om ni hör*95:7om ni hörAnnan översättning: "om ni bara ville höra". hans röst,

8 *2 Mos 17:7, Hebr 3:7f, 4:7. förhärda inte era hjärtan

som vid Meriba,

som på Massas*95:8Meriba … Massas dagEtt uppror mot Gud under ökenvandringen (se 2 Mos 17:7). Annan översättning: "tvisten … prövningens dag". dag i öknen,

9 *1 Kor 10:9. där era fäder frestade mig

och prövade mig

fast de sett mina gärningar.

10 *2 Mos 32:9, 5 Mos 32:5f, 28. I fyrtio år var jag vred

på det släktet,

och jag sade: "De är ett folk

med vilsna hjärtan,

de känner inte mina vägar."

11 *4 Mos 14:22f, Hebr 3:18, 4:3f. Så svor jag i min vrede:

"De ska aldrig komma in

i min vila."