1 Oh, squarciassi tu pure i cieli, e scendessi! Davanti a te sarebbero scossi i monti. 2 Come il fuoco accende i rami secchi, come il fuoco fa bollire l’acqua, tu faresti conoscere il tuo nome ai tuoi avversari e le nazioni tremerebbero davanti a te. 3 Quando facesti le cose tremende che noi non ci aspettavamo, tu discendesti e i monti furono scossi davanti a te. 4 Mai si era udito, mai orecchio aveva sentito dire, mai occhio aveva visto che un altro Dio, all’infuori di te, agisse in favore di chi spera in lui. 5 Tu vai incontro a chi gode nel praticare la giustizia, a chi, camminando nelle tue vie, si ricorda di te; ma tu ti sei adirato contro di noi, perché abbiamo peccato in passato; come potremo essere salvati? 6 Tutti quanti siamo diventati come l’uomo impuro e tutta la nostra giustizia come un abito sporco; tutti quanti appassiamo come una foglia e le nostre iniquità ci portano via come il vento. 7 Non c’è più nessuno che invochi il tuo nome, che si risvegli per attenersi a te; poiché tu ci hai nascosto il tuo volto e ci lasci consumare dalle nostre iniquità.
8 Tuttavia, o Eterno, tu sei nostro padre; noi siamo l’argilla, tu colui che ci formi: noi siamo tutti l’opera delle tue mani. 9 Non ti adirare fino all’estremo, o Eterno! e non ti ricordare dell’iniquità per sempre; ecco, guarda, ti preghiamo; noi siamo tutti tuo popolo. 10 Le tue città sante sono un deserto; Sion è un deserto, Gerusalemme una desolazione. 11 La nostra casa, santa e magnifica, dove i nostri padri ti celebrarono, è diventata preda alle fiamme e tutto quello che avevamo di più caro è stato devastato. 12 Davanti a queste cose ti tratterrai tu, o Eterno? tacerai e ci affliggerai fino all’estremo?
Bön om att Gud griper in
1 Dom 5:4f, Ps 68:8f. O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 Ps 104:32. som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 1 Kor 2:9. När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 Ps 90:5, Hes 36:17. Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.64:6fläckad dräktHebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt64:7överlämnat oss åtAndra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".
vår missgärning.
8 Jes 63:16, Jer 3:19, 18:6, Mal 2:10, Rom 9:20f. Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 Ps 25:7, 79:8. Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 2 Kung 25:9, 2 Krön 36:19, Ps 74:7, 79:1f. Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?