La risposta dell’Eterno alla preghiera del popolo
1 "Io sono stato ricercato da quelli che prima non chiedevano di me, sono stato trovato da quelli che prima non mi cercavano. Ho detto: ‘Eccomi, eccomi’ a una nazione che non portava il mio nome. 2 Ho steso tutto il giorno le mani verso un popolo ribelle che cammina per una via non buona, seguendo i propri pensieri; 3 verso un popolo che mi provoca sempre sfacciatamente, che offre sacrifici nei giardini e fa bruciare profumi sui mattoni; 4 che sta fra i sepolcri e passa le notti nelle caverne, che mangia carne di maiale e ha nei suoi vasi pietanze impure; 5 che dice: ‘Fatti in là, non ti accostare perché io sono più santo di te’. Cose simili sono per me fumo nel naso, un fuoco che brucia da mattina a sera. 6 Ecco, tutto ciò sta scritto davanti a me: io non tacerò, anzi vi darò la retribuzione, sì, vi verserò in grembo la retribuzione 7 delle vostre iniquità", dice l’Eterno, "e, al tempo stesso, delle iniquità dei vostri padri, che hanno fatto bruciare profumi sui monti e mi hanno oltraggiato sui colli, io misurerò loro in grembo il salario della loro condotta passata".
8 Così parla l’Eterno: "Come quando si trova del succo nel grappolo si dice: ‘Non lo distruggere perché lì c’è una benedizione’, così farò io, per amore dei miei servi, e non distruggerò tutto. 9 Io farò uscire da Giacobbe una discendenza e da Giuda un erede dei miei monti; i miei eletti possederanno il paese e i miei servitori vi abiteranno. 10 Saron sarà un recinto di greggi, e la valle di Acor, un luogo di riposo per le mandrie, per il mio popolo che mi avrà cercato. 11 Ma voi, che abbandonate l’Eterno, che dimenticate il mio monte santo, che apparecchiate la mensa a Gad e riempite la coppa del vino profumato a Meni, 12 io vi destino alla spada e vi chinerete tutti per essere sgozzati; poiché io ho chiamato, e voi non avete risposto; ho parlato e voi non avete dato ascolto, ma avete fatto ciò che è male ai miei occhi e avete preferito ciò che mi dispiace".
13 Perciò, così parla il Signore, l’Eterno: "Ecco, i miei servi mangeranno, ma voi avrete fame; ecco, i miei servi berranno, ma voi avrete sete; ecco, i miei servi gioiranno, ma voi sarete confusi; 14 ecco, i miei servi canteranno per la gioia del loro cuore, ma voi griderete per l’angoscia del vostro cuore, e urlerete perché avrete lo spirito affranto. 15 Lascerete il vostro nome come un’imprecazione fra i miei eletti: ‘Così il Signore, l’Eterno, faccia morire te!’; ma egli darà ai suoi servitori un altro nome, 16 in modo che chi si augurerà di essere benedetto nel paese, lo farà per l’Iddio di verità, e colui che giurerà nel paese, giurerà per l’Iddio di verità; perché le afflizioni di prima saranno dimenticate e saranno nascoste ai miei occhi. 17 Poiché, ecco, io creo dei nuovi cieli e una nuova terra; non ci si ricorderà più delle cose di prima, esse non torneranno più in memoria. 18 Rallegratevi, sì, festeggiate per sempre per quanto io sto per creare; poiché, ecco, io creo Gerusalemme per il gaudio e il suo popolo per la gioia. 19 Io esulterò a motivo di Gerusalemme e gioirò del mio popolo; là non si udranno più voci di pianto né grida d’angoscia; 20 non ci sarà più, in futuro, bimbo nato per pochi giorni, né vecchio che non compia il numero dei suoi anni; chi morirà a cento anni morirà giovane e il peccatore sarà colpito dalla maledizione a cento anni. 21 Essi costruiranno case e le abiteranno; pianteranno vigne e ne mangeranno il frutto. 22 Non costruiranno più perché un altro abiti, non pianteranno più perché un altro mangi; poiché i giorni del mio popolo saranno come i giorni degli alberi e i miei eletti godranno a lungo dell’opera delle loro mani. 23 Non si affaticheranno invano, non avranno più figli per vederli morire all’improvviso; poiché saranno la discendenza dei benedetti dall’Eterno e i loro eredi staranno con essi. 24 E avverrà che, prima che m’invochino, io risponderò; parleranno ancora, che già li avrò esauditi. 25 Il lupo e l’agnello pascoleranno assieme, il leone mangerà la paglia come il bue, e il serpente si nutrirà di polvere. Non si farà più danno né male su tutto il mio monte santo", dice l’Eterno.
Dom och frälsning
1 Jes 55:6, Rom 10:20f. Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."65:1f Citeras av Paulus i Rom 10:21f som profetia om hedningarnas frälsning.
2 Jer 7:24, 11:8, 18:12, Ps 81:12f, Rom 10:21. Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 Ps 78:41. ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld65:3offereldAnnan översättning: "rökelse" (även i vers 7).
på tegelaltaren,
4 3 Mos 11:4, Jes 66:17. de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött65:4svinköttFörknippades med offer till underjordens gudar och ansågs orent (3 Mos 11:7).
och har oren mat65:4oren matGryta på orent kött. Andra handskrifter: "orena bitar". i sina kärl.
5 5 Mos 32:22, Ps 18:9, Jer 2:25. De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 Ps 79:12. Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 2 Mos 20:5, Jer 16:18, Hos 2:13, 4:13. för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 Hos 11:9. Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 Ps 69:36f, 102:29. Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 Jos 7:26, 1 Krön 27:29, Jes 35:2, Hos 2:15. För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron65:10SaronGrönskande slätt (35:2) längs Medelhavskusten, god betesmark (1 Krön 27:29). bli en betesmark för får
och Akors dal65:10Akors dalSlätt nära Jeriko öster om Jerusalem (Jos 7:24f, Hos 2:15).
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet65:11Lyckan … ÖdetPå hebreiska Gad och Meni, namn på avgudar (jfr latinets Fortuna).,
12 Ords 1:24f, Jes 66:4, Jer 7:13, 35:17, Sak 7:11. jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 Ps 22:27, 25:3, Luk 6:21, Joh 16:22. Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 Ps 102:9, Jes 62:2, Jer 29:22, Upp 2:17. Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 Jer 4:2, 12:16, Upp 3:14. Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud65:16Sanningens GudAnnan översättning: "Gud som är Amen" (jfr Upp 3:14 och not till Matt 5:18).,
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 Jes 66:22, 2 Petr 3:13, Upp 21:1. Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.65:17 Citeras i 2 Petr 3:13.
18 Jes 35:10, 51:3, 62:5. Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jes 60:20, Jer 32:41, Upp 21:4. Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 Ps 55:24, Pred 8:12. Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 Jes 62:8f, Jer 31:5, Amos 9:14. De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 5 Mos 28:30, Ps 1:3, 52:10, 92:13. När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 Jes 61:9, Jer 32:39, 1 Kor 15:58. De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
24 1 Mos 24:15, Ps 91:15, 145:18, Jes 30:19, 58:9, Dan 9:23, Matt 7:7. Och det ska ske att
innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar
ska jag höra.
25 Jes 11:6f, Hos 2:18. Vargar ska beta med lamm,
lejon ska äta halm som oxar,
och stoft ska vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
ska de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.