Isaías 63

Il giorno della vendetta

1 Chi è costui che giunge da Edom, da Bosra, con le vesti splendide? costui, magnificamente ammantato, che cammina fiero nella grandezza della sua forza? "Sono io, che parlo con giustizia, che sono potente a salvare". 2 Perché questo rosso sul tuo mantello e perché le tue vesti sono come quelle di chi pigia l’uva nel tino? 3 "Io sono stato solo a pigiare l’uva nel tino e nessun uomo fra i popoli è stato con me; io li ho pigiati nella mia ira, li ho calpestati nel mio furore; il loro sangue è spruzzato sulle mie vesti, e ho macchiato tutti i miei abiti. 4 Poiché il giorno della vendetta, che era nel mio cuore, e il mio anno di redenzione sono giunti. 5 Io guardai, ma non c’era chi mi aiutasse; osservai stupito, ma nessuno mi sosteneva; allora il mio braccio mi ha salvato e il mio furore mi ha sostenuto. 6 Ho calpestato dei popoli nella mia ira, li ho ubriacati del mio furore e ho fatto scorrere il loro sangue sulla terra".

Preghiera del popolo

7 Io voglio ricordare le benignità dell’Eterno, le lodi dell’Eterno, considerando tutto quello che l’Eterno ci ha elargito; ricorderò la bontà che ha usato verso la casa d’Israele, secondo le sue compassioni e secondo l’abbondanza delle sue grazie. 8 Egli aveva detto: "Certo, essi sono mio popolo, figli che non mi inganneranno". Fu il loro salvatore 9 in tutte le loro angosce. Non fu un inviato, né un angelo ma egli stesso a salvarli; nel suo amore e nella sua compassione li redense; se li prese in spalla e li portò sempre nei tempi passati; 10 ma essi furono ribelli, contristarono il suo santo Spirito. Perciò egli si trasformò in loro nemico, ed egli stesso combatté contro di loro.

11 Allora il suo popolo si ricordò dei giorni antichi di Mosè: "Dov’è colui che li fece uscire dal mare con il pastore del suo gregge? Dov’è colui che metteva in mezzo a loro lo Spirito suo santo? 12 che faceva andare il suo braccio glorioso alla destra di Mosè? che divise le acque davanti a loro per acquistarsi una rinomanza eterna? 13 che li condusse attraverso gli abissi, come un cavallo nel deserto, senza che inciampassero?". 14 Come il bestiame che scende nella valle, lo Spirito dell’Eterno li condusse al riposo. Così tu guidasti il tuo popolo, per acquistarti una rinomanza gloriosa.

15 Guarda dal cielo, e osserva, dalla tua dimora santa e gloriosa: dove sono il tuo zelo, i tuoi atti potenti? Il fremito delle tue viscere e le tue compassioni non si fanno più sentire verso di me. 16 Tuttavia, tu sei nostro padre; poiché Abraamo non sa chi siamo, e Israele non ci riconosce; tu, o Eterno, sei nostro padre, il tuo nome, in ogni tempo, è "Redentore nostro".

17 Eterno, perché ci fai vagare lontano dalle tue vie e rendi duro il nostro cuore perché non ti tema? Ritorna, per amore dei tuoi servi, delle tribù della tua eredità! 18 Per poco tempo il tuo popolo santo ha posseduto il paese; i nostri nemici hanno calpestato il tuo santuario. 19 Noi siamo diventati come quelli che tu non hai mai governato, come quelli che non portano il tuo nome!

Vredens och frälsningens dag

1 *Jes 34:6. Vem är han som kommer

från Edom,

från Bosra*63:1Edom … BosraRike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34). i högröda kläder,

så ståtlig i sin dräkt,

så stolt i sin stora kraft?

"Det är jag som talar i rättfärdighet,

som är mäktig att frälsa."

2 *Upp 19:13f. Varför är din dräkt så röd,

varför liknar dina kläder

en vintrampares?

3 *Mika 7:10. "Jag har trampat vinpressen själv,

ingen bland folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

trampade sönder dem i min harm.

Deras blod stänkte på mina kläder,

och jag fick

hela min dräkt fläckad.

4 *Jes 13:9, 34:8, 35:4, 61:2, Jer 51:16. För hämndens dag var i mitt hjärta

och året för min återlösning

hade kommit.

5 *Jes 59:16. Jag såg mig omkring,

men det fanns ingen hjälpare.

Jag stod där förundrad,

men det fanns ingen

som stödde mig.

Då hjälpte mig min egen arm,

och min vrede stödde mig.

6 *Jes 19:14, 24:20, Jer 48:26. Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna

i min harm,

jag lät deras blod rinna ner

på jorden."

Ånger och bön om frälsning

7 *Jer 31:3, Ps 77:12f, 103:2f, 105:5f. Jag vill förkunna

Herrens nådegärningar,

Herrens lov,

efter allt som Herren

har gjort för oss,

allt det goda som han gjort

för Israels hus

efter sin barmhärtighet

och stora nåd.

8 Han sade: "De är ju mitt folk,

barn som inte ska svika."

Och han blev deras frälsare.

9 *2 Mos 13:21, 14:19, 23:20, 23, 32:34, 5 Mos 32:10, Jes 46:4. I all deras nöd

var ingen verklig nöd,*63:9var ingen verklig nödAndra handskrifter: "led han nöd".

hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan

återlöste han dem,

han lyfte upp dem och bar dem

ständigt i forna dagar.*63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."

10 *Ps 78:40, 106:33, Apg 7:51, Ef 4:30. Men de var upproriska

och bedrövade hans helige Ande.

Därför blev han deras fiende,

han stred själv mot dem.

11 *2 Mos 14:29, 4 Mos 11:25, Ps 77:21. Då tänkte hans folk

på gångna tider,

de tänkte på Mose:

Var är nu han som förde dem

upp ur havet,

tillsammans med herden

för hans hjord?

Var är han som lade sin helige Ande

i deras bröst,

12 han som lät sin härliga arm

gå fram vid Moses högra sida,

han som klöv vattnet framför dem

och gjorde sig ett evigt namn,

13 han som förde dem genom djupen

så att de likt springare i öknen

inte stapplade?

14 Som när boskap går ner i dalen

fördes de av Herrens Ande till ro.

Så ledde du ditt folk

och gjorde dig ett härligt namn.

15 *5 Mos 26:15, Ps 80:15. Blicka ner från himlen,

se till oss från din heliga

och härliga boning!

Var är nu din lidelse

och din kraft?

Ditt hjärtas ömhet

och din barmhärtighet

har dragit sig tillbaka från mig.

16 *Pred 9:5, Jes 43:3, 11, 64:8, Mal 2:10. Du är ju vår Far!

Abraham vet inte om oss,

Israel känner oss inte.*63:16vet inte om oss … känner oss inteAnnan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".

Men du, Herre, är vår Far.

Vår Återlösare av evighet

är ditt namn.

17 *2 Mos 32:13. Varför, o Herre, låter du oss

gå vilse från dina vägar,

och varför förhärdar du

våra hjärtan

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka,

för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull.

18 *Ps 74:7, 79:1. En kort tid ägde ditt heliga folk

sitt land.

Våra fiender trampade ner

din helgedom.

19 Vi har blivit som de

som du aldrig har varit herre över,

som inte har uppkallats

efter ditt namn.