Il mondo giudicato. Israele restaurato
1 Ecco, l’Eterno svuota la terra e la rende deserta; ne sconvolge la faccia e ne disperde gli abitanti. 2 Al sacerdote avverrà lo stesso che al popolo, al padrone lo stesso che al suo servo, alla padrona lo stesso che alla serva, a chi vende lo stesso che a chi compra, a chi presta lo stesso che a chi prende in prestito, al creditore lo stesso che al debitore. 3 La terra sarà del tutto svuotata, sarà del tutto abbandonata al saccheggio, poiché l’Eterno ha pronunciato questa parola.
4 La terra è in lutto, è spossata, il mondo langue, è spossato, gli altolocati fra il popolo della terra languono. 5 La terra è profanata dai suoi abitanti, perché essi hanno trasgredito le leggi, hanno violato il comandamento, hanno infranto il patto eterno. 6 Perciò una maledizione ha divorato la terra e i suoi abitanti ne portano la pena; gli abitanti della terra sono consumati e poca è la gente che ne è rimasta. 7 Il mosto è in lutto, la vigna langue, tutti quelli che avevano la gioia nel cuore sospirano. 8 L’allegria dei tamburelli è cessata, il chiasso dei festanti è finito, il suono allegro dell’arpa è cessato. 9 Non si beve più vino in mezzo ai canti, la bevanda alcolica è amara per i bevitori. 10 La città deserta è in rovina; ogni casa è serrata, non vi entra più nessuno. 11 Per le strade si odono lamenti, perché non c’è vino; ogni gioia è tramontata, l’allegrezza è scomparsa dalla terra. 12 Nella città non resta che la desolazione e la porta sfondata cade in rovina. 13 Poiché avviene in mezzo alla terra, fra i popoli, quello che avviene quando si scuotono gli ulivi, quando si racimola dopo la vendemmia.
14 I superstiti alzano la voce, mandano grida di gioia, acclamano dal mare la maestà dell’Eterno: 15 "Glorificate dunque l’Eterno nelle regioni dell’aurora, glorificate il nome dell’Eterno, l’Iddio d’Israele, nelle isole del mare!". 16 Dall’estremità della terra udiamo cantare: "Gloria al giusto!". Ma io dico: "Ahimè! Ahimè! Guai a me!". I perfidi agiscono perfidamente, sì, i perfidi raddoppiano la perfidia. 17 Spavento, fossa, laccio ti sovrastano, o abitante della terra! 18 E avverrà che chi fuggirà davanti alle grida di spavento cadrà nella fossa; chi risalirà dalla fossa resterà preso nel laccio. Poiché si apriranno dall’alto le cateratte, e le fondamenta della terra tremeranno. 19 La terra si schianterà tutta; la terra si screpolerà interamente, la terra tremerà, traballerà. 20 La terra barcollerà come un ubriaco, vacillerà come una capanna. Il suo peccato grava su lei; essa cade e non si rialzerà mai più.
21 In quel giorno, l’Eterno punirà nei luoghi eccelsi l’esercito di lassù e, giù sulla terra, i re della terra; 22 saranno riuniti assieme, come si fa con i prigionieri nel carcere sottoterra; saranno rinchiusi nella prigione, e dopo molti giorni saranno puniti. 23 La luna sarà coperta di rossore e il sole di vergogna; poiché l’Eterno degli eserciti regnerà sul monte Sion e in Gerusalemme, splendente di gloria alla presenza dei suoi anziani.
Den stora domen över hela jorden
1 Mika 7:13. Se, Herren tömmer jorden
och ödelägger den.
Han omvälver dess yta
och skingrar dess invånare.
2 Hos 4:9, Hes 7:12. Det går prästen som folket,
husbonden som tjänaren,
husmodern som tjänarinnan,
säljaren som köparen,
låntagaren som långivaren,
den skuldsatte
som borgensmannen.
3 Upp 16. Jorden blir helt ödelagd
och fullständigt utplundrad,
för Herren har talat detta ord.
4 Hos 4:3, Joel 1:10. Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta folk tynar bort.
5 Upp 18:5f. Jorden har blivit orenad
under sina invånare,
för de har överträtt
Guds undervisning,
kränkt lagarna
och brutit det eviga förbundet.
6 Jes 16:14, Hes 7:27, Dan 9:11. Därför förtär en förbannelse jorden,
de som bor på den
måste straffas för sin skuld.
Därför blir jordens invånare färre24:6blir ... färreAnnan översättning: "brinner".,
bara några få är kvar.
7 Vinmusten sörjer,
vinstocken tynar bort.
Alla som var hjärteglada suckar.
8 Jer 7:34, 16:9, 25:10, Hes 26:13, Hos 2:11, Upp 18:22. Det är slut med tamburinernas fröjd,
de gladas sorl har slutat.
Det är slut med harpans glädje.
9 Man dricker inte vin under sång,
rusdrycken är bitter
för dem som dricker den.
10 Den öde staden ligger nerbruten,
alla hus är stängda
så att ingen kommer in.
11 Upp 18:11. Ute på gatorna
hörs sorgerop över vinet.
All glädje har förmörkats,
all jordens fröjd har flytt.
12 Bara förödelse är kvar i staden,
porten har slagits i spillror.
13 Jes 17:5f, 27:12. För det ska bli
på jorden bland folken
som när oliver slås ner,
som vid en efterskörd
när vinskörden är slut.
14 De höjer sin röst och ropar av fröjd,
de jublar högt från havet
över Herrens höghet:
15 "Ära därför Herren i öster,
ära i havsländerna
Herrens, Israels Guds, namn."
16 Ps 148, Upp 5:13, 15:3f. Från jordens ände
hör vi lovsånger:
"Ära till den Rättfärdige!"
Men jag sade:
Jag förgås, jag förgås, ve mig!
Förrädare förråder,
förrädiskt förråder förrädarna.
17 Jer 48:43f. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er,
ni jordens invånare.
18 1 Mos 7:11, Jer 48:44, Amos 5:19. Det ska ske att den som flyr
från farans rop störtar
i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fångas i fällan,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister, ja, den brister.
Jorden rämnar, ja, den rämnar.
Jorden vacklar, ja, den vacklar.
20 Jorden raglar som en drucken.
Den svajar fram och tillbaka
som en vakthydda i trädets topp.
Dess missgärning vilar tung
på den.
Den ska falla och inte mer resa sig.
21 På den dagen ska Herren straffa
höjdens här24:21höjdens härStjärnor symboliserar ofta änglar (Upp 1:20, 8:12f). Se Jud v 6, Matt 25:41. uppe i höjden
och jordens kungar nere på jorden.
22 Jer 42:22, 2 Petr 2:4. De ska samlas ihop
som fångar i fånggropen,
de ska stängas inne i fängelse.
Efter lång tid når straffet dem.
23 Jes 13:10, 60:19f, Hes 32:7, Joel 2:31, 3:15, Upp 11:15, 21:23f, 22:5. Då ska månen blygas
och solen skämmas,
för Herren Sebaot ska då vara kung
på Sions berg och i Jerusalem
och inför sina äldste, i härlighet.