Isaías 6

Consacrazione di Isaia al ministerio profetico

1 Nell’anno della morte del re Uzzia io vidi il Signore seduto sopra un trono alto, molto elevato, e i lembi del suo mantello riempivano il tempio. 2 Sopra di lui stavano dei serafini, ognuno dei quali aveva sei ali: con due si copriva la faccia, con due si copriva i piedi e con due volava. 3 L’uno gridava all’altro e diceva: "Santo, santo, santo è l’Eterno degli eserciti! Tutta la terra è piena della sua gloria!". 4 Le porte furono scosse fin dalle loro fondamenta dalla voce di loro che gridavano, e la casa fu piena di fumo.

5 Allora io dissi: "Ahimè, sono perduto! Poiché io sono un uomo dalle labbra impure e abito in mezzo a un popolo dalle labbra impure; e i miei occhi hanno visto il Re, l’Eterno degli eserciti!". 6 Ma uno dei serafini volò verso di me, tenendo in mano un carbone ardente, che aveva tolto con le molle dall’altare. 7 Mi toccò con esso la bocca, e disse: "Ecco, questo ti ha toccato le labbra, la tua iniquità è tolta e il tuo peccato è espiato". 8 Poi udii la voce del Signore che diceva: "Chi manderò? E chi andrà per noi?". Allora io risposi: "Eccomi, manda me!".

9 Ed egli disse: "Va’, e di’ a questo popolo: ‘Ascoltate, sì, ma senza capire; guardate, sì, ma senza discernere!’. 10 Rendi insensibile il cuore di questo popolo, rendigli duri gli orecchi, e chiudigli gli occhi, in modo che non veda con i suoi occhi, non oda con i suoi orecchi, non comprenda con il cuore, non si converta e non sia guarito!".

11 E io dissi: "Fino a quando, Signore?". Ed egli rispose: "Finché le città siano devastate e senza abitanti e non vi sia più nessuno nelle case e il paese sia ridotto in desolazione; 12 finché l’Eterno abbia allontanato gli uomini, e la solitudine sia grande in mezzo al paese. 13 E se vi rimane ancora un decimo della popolazione, esso a sua volta sarà distrutto; ma, come al terebinto e alla quercia, quando sono abbattuti, rimane il ceppo, così rimarrà al popolo, come ceppo, una discendenza santa".

Profetens kallelse

1 *2 Mos 24:10, Hes 1:26f, Dan 7:9f, Matt 25:31, Joh 12:41, Upp 4:2, 20:11. Året då kung Ussia dog*6:1Året då kung Ussia dogCa 740 f Kr (se 2 Krön 26:21f), början till en tid av omvälvningar. Samma år blev den fientlige Peka kung i nordriket Israel (7:1, 2 Kung 15:27f), och Assyriens kung Tiglat-Pileser III påbörjade sin expansion västerut in i Syrien (jfr 7:20, 8:7). såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2 *2 Mos 3:6, 1 Kung 19:13. Serafer*6:2SeraferBetyder "brinnande" (jfr vers 6). stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3 *Ps 72:19, Hes 39:7, Hab 3:3, Upp 4:8. Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig

är Herren Sebaot!

Hela jorden är full

av hans härlighet."

4 *2 Mos 40:34, 1 Kung 8:10f, Hes 10:4, Upp 15:8. Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök*6:4fylldes av rökFörknippades med Guds härlighet (jfr 4:5, 2 Mos 40:35, 1 Kung 8:10f).. 5 *2 Mos 19:21, 33:20, Dom 6:22f, 13:22, Jes 33:17, Dan 10:8f. Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås!

För jag är en man med orena läppar

och jag bor bland ett folk

med orena läppar,

och mina ögon har sett Kungen,

Herren Sebaot."

6 Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7 *Jer 1:9, Dan 10:16, Sak 3:4. Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar

är din skuld borttagen

och din synd försonad."

8 Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9 *Hes 12:2, Matt 13:14f, Mark 4:12, Luk 8:10, Joh 12:39f, Apg 28:25f. Han sade: "Gå och säg till detta folk:

Ni ska höra och höra

men inte förstå,

och ni ska se och se

men inte fatta.*6:9f Citeras av Jesus i Matt 13:14f, Mark 4:12, Luk 8:10, av Paulus i Apg 28:25f, Rom 11:8 och av Johannes i Joh 12:40.

10 *5 Mos 29:4, Jes 29:10, 63:17, Jer 5:21, 6:10, Joh 12:40, Rom 11:8. Förhärda detta folks hjärta,

gör deras öron döva

och deras ögon blinda,

så att de inte ser med sina ögon

eller hör med sina öron

eller förstår med sitt hjärta

och vänder om och blir botade."

11 *Jes 5:9, Dan 12:6. Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Tills städerna blir öde

och ingen bor i dem,

husen blir utan folk

och landet ligger öde

och övergivet.

12 *5 Mos 28:64, Jer 4:29.Herren ska sända folket långt bort,

och ödsligheten ska bli stor i landet.

13 När bara en tiondel är kvar i det,

ska även den ödeläggas.

Men liksom en terebint eller en ek

lämnar kvar en stubbe

när den fälls,

ska den stubben vara

en helig säd."