1 Ps 103:1, 146:1. Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 1 Mos 1:3f, Jes 40:22. Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 Ps 18:11, Amos 9:6. du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 2 Kung 2:11, 6:17, Ps 148:8, Hebr 1:7. Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.104:4 Annan översättning (Septuaginta): "Du gör dina änglar till vindar, dina tjänare till eldslågor" (jfr Hebr 1:7). "Vindar", hebr. ruchót, kan också översättas "andar".
5 Job 38:4f, Ps 24:2, 89:12, 102:26. Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9. Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats104:8Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den platsAnnan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats". du bestämt för dem.
9 Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22. Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
sina bon,
bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av det du skapar.
14 1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f. Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst104:14till människans tjänst Annan översättning: "för människan att odla"..
Så låter du bröd
komma från jorden,
15 Dom 9:13. och vin som ger glädje
åt människans hjärta.
Med olja ger du glans
åt hennes ansikte,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar
som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
de höga bergen,
klyftorna är klippgrävlingars
tillflykt.
19 1 Mos 1:14. Månen har du gjort
för att visa tider,
solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
och det blir natt,
då kommer skogens alla djur
i rörelse.
21 Job 39:1. Unga lejon ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
då drar de sig undan
och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
och arbetar tills kvällen kommer.
24 Ps 40:6, 92:6, 111:2f. Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
25 1 Mos 1:21, Ps 69:35. Där är havet, det stora och vida,
med ett oräkneligt vimmel av djur,
både stora och små.
26 Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23. Där går skeppen fram,
och Leviatan som du skapat
för att leka där.
27 Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9. Alla hoppas de på dig,
att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 Matt 6:26. Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand
och de mättas av goda gåvor.
29 Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7. Du döljer ditt ansikte
och de blir förskräckta,
du tar ifrån dem deras ande,
de dör och blir åter till stoft.
30 Job 33:4, Upp 21:1f. Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
31 1 Mos 1:31, Ps 111:10. Må Herrens härlighet
bestå för evigt!
Må Herren glädja sig
över sina verk.
32 Ps 144:5. Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
33 Ps 34:2, 63:5, 146:2. Jag vill sjunga till Herren
så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
34 Ps 19:15, 71:8. Må min bön behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren.
35 Må syndare försvinna från jorden
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!
1 Sl 103.22Bendize, minha alma, a Jeová.
Ó Jeová, Deus meu, tu és mui grande;
Sl 93.1estás vestido de honra e de majestade,
2 tu que te cobres Dn 7.9de luz como dum manto,
Is 40.22que estendes o céu como uma cortina,
3 és quem Am 9.6põe nas águas as vigas das suas câmaras,
quem faz Is 19.1das nuvens o seu carro,
quem anda Sl 18.10sobre as asas do vento,
4 quem faz dos seus mensageiros Sl 148.8;Hb 1.7ventos,
dos seus ministros, 2Rs 2.11;6.17fogo chamejante;
5 quem Sl 24.2;Jó 38.4lançou os fundamentos da terra,
para que não fosse abalada para sempre.
6 Gn 1.2Cobriste-a dum abismo como duma vestidura;
as águas ficaram acima das montanhas.
7 À tua Sl 18.15;106.9;Is 50.2repreensão, fugiram;
à Sl 29.3;77.18voz do teu trovão, puseram-se em retirada
8 (Elevaram-se as montanhas, desceram os vales.),
para o Sl 33.7lugar que lhes tinha preparado.
9 Puseste-lhes Jó 38.10-11;Jr 5.22barreiras, para que não ultrapassem,
para que não tornem a cobrir a terra.
10 Tu és quem faz sair Sl 107.35;Is 41.18fontes no vale;
elas correm entre os montes;
11 Sl 104.13dão de beber a todos os animais do campo;
Jó 39.5os asnos monteses matam a sua sede.
12 Junto delas, as aves do céu Mt 8.20têm o seu pouso,
dentre a ramagem fazem ouvir o seu canto.
13 Ele, das suas câmaras, Sl 65.9;147.8rega os montes;
a terra se farta dos frutos das suas obras.
14 Faz crescer Sl 147.8;Jó 38.27a relva para o gado
Gn 1.29e a erva para corresponder ao trabalho do homem,
para fazer sair alimento Jó 28.5do seio da terra,
15 o Jz 9.13;Pv 31.6;Ec 10.19vinho que alegra o coração do homem,
o Sl 23.5;92.10;141.5;Lc 7.46azeite que faz reluzir o seu rosto,
e o pão Gn 18.5;Jz 19.5,8que fortalece o coração do homem.
16 São saciadas as árvores de Jeová,
os cedros do Líbano que ele plantou,
17 nos quais fazem ninhos Sl 104.12as aves.
Quanto à Lv 11.19cegonha, a sua morada está nos ciprestes.
18 Para as Jó 39.1cabras monteses são as altas montanhas;
Pv 20.26os penhascos são refúgios para os Lv 11.5querogrilos.
19 Ele fez a lua Gn 1.14para marcar as estações;
Sl 19.6o sol conhece o seu ocaso.
20 Sl 74.16;Is 45.7Tu fazes as trevas, e vem a noite,
na qual saem Sl 50.10;Is 56.9;Mq 5.8todos os animais da selva.
21 Jó 38.39Os leões novos rugem em busca da presa
e Sl 145.15;Jl 1.20pedem a Deus de comer.
22 Mal nasce o sol, recolhem-se
e vão deitar-se nos seus Jó 37.8covis.
23 O homem sai Gn 3.19para o seu trabalho
e para a sua ocupação, até à tarde.
24 Quão Sl 40.5numerosas são as tuas obras, Jeová!
Todas elas as fizeste Sl 136.5;Pv 3.19;Jr 10.12;51.15com sabedoria.
Cheia está Sl 65.9a terra das tuas riquezas.
25 Eis ali o Sl 8.8;69.34mar grande e vasto,
no qual se movem inumeráveis seres,
animais, tanto pequenos como grandes.
26 Ali, andam os Sl 107.23;Ez 27.9navios;
ali, está Sl 74.14;Jó 41.1leviatã, que formaste para nele folgar.
27 Todos estes Sl 145.15esperam de ti
que lhes Sl 136.25;147.9;Jó 36.31;38.41dês de comer, a tempo.
28 Tu lhes distribuis, e eles apanham;
Sl 145.16abres a mão, eles são saciados de bens.
29 Sl 30.7;Dt 31.17Escondes o teu rosto, e eles ficam perturbados;
Sl 146.4;Jó 34.14;Ec 12.7tira-lhes o fôlego, eles morrem,
e Sl 90.3;Gn 3.19;Jó 10.9voltam ao seu pó.
30 Envias o teu Jó 33.4;Ez 37.9Espírito, e eles são criados;
e renovas a face da terra.
31 Permaneça para sempre a Sl 86.12;111.10glória de Jeová;
Gn 1.31regozije-se Jeová nas suas obras.
32 Sl 97.4-5;114.7;Jz 5.5Ele olha para a terra, e ela estremece;
Sl 144.5;Êx 19.18toca as montanhas, e elas fumegam.
33 Cantarei a Jeová, Sl 63.4enquanto eu viver;
cantarei Sl 146.2louvores ao meu Deus, enquanto eu subsistir.
34 Seja-lhe agradável Sl 19.14a minha meditação;
eu me Sl 9.2regozijarei em Jeová.
35 Sejam da terra Sl 59.13extirpados os pecadores,
e não subsistam mais Sl 37.10os perversos.
Sl 104.1Bendize, minha alma, a Jeová!
Sl 105.45;106.48Louvai a Jeová!