Salmos 122

Kanto de suprenirado. De David.

1 Mi ekĝojis, kiam oni diris al mi:

Ni iru en la domon de la Eternulo.

2 Niaj piedoj staris en viaj pordegoj,

Ho Jerusalem,

3 Vi Jerusalem, konstruita kiel urbo,

En kiu ĉio kuniĝis.

4 Tien supreniris la triboj, la triboj de la Eternulo,

Laŭ la moro de Izrael,

Por glori la nomon de la Eternulo.

5 Ĉar tie staris tronoj de juĝo,

Tronoj de la domo de David.

6 Deziru pacon al Jerusalem;

Bonan staton havu viaj amantoj.

7 Paco estu inter viaj muroj,

Bonstato en viaj palacoj.

8 Pro miaj fratoj kaj amikoj mi do diru:

Paco estu al vi.

9 Pro la domo de la Eternulo, nia Dio,

Mi deziras al vi bonon.

Glädjen i att gå till Herrens hus

1 *Ps 42:3, 84:2f. En pilgrimssång av David.

Jag gladdes när man sade till mig:

"Vi ska gå till Herrens hus."

2 Våra fötter står

i dina portar, Jerusalem.

3 *Ps 48:13f, 147:2. Jerusalem, du välbyggda stad

som tätt sluter sig samman!

4 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16. Dit drar stammarna upp,

Herrens stammar,

som ett vittnesbörd för Israel

att prisa Herrens namn.

5 *5 Mos 17:8f, 2 Sam 8:15f, 123:1 Ps 3:5, 121:1, 141:8. Där står domarsäten,

troner för Davids hus.

6 Be om frid för Jerusalem!

Låt dem som älskar dig vara trygga.

7 Låt det råda frid inom dina murar,

trygghet i dina borgar.

8 För mina bröders och vänners skull

vill jag önska dig frid,

9 för Herren vår Guds hus skull

vill jag söka ditt bästa.