Instruo de Asaf.
1 Kial, ho Dio, Vi forpuŝis nin por ĉiam?
Kial fumas Via kolero kontraŭ la ŝafoj de Via paŝtejo?
2 Rememoru Vian komunumon, kiun Vi aĉetis en la tempo antikva,
La genton de Via heredo, kiun Vi liberigis,
Ĉi tiun monton Cion, sur kiu Vi loĝiĝis.
3 Direktu Viajn paŝojn al la eternaj ruinoj,
Al ĉio, kion detruis malamiko en la sanktejo.
4 Krias Viaj malamikoj en Via domo,
Metis tie siajn signojn.
5 Oni vidas, kiel ili levas la hakilojn
Kontraŭ la lignajn plektaĵojn.
6 Kaj nun ĉiujn ĝiajn skulptaĵojn
Ili dishakas per hakilo kaj marteloj.
7 Ili bruligis per fajro Vian sanktejon,
Malhonore alterigis la loĝejon de Via nomo.
8 Ili diris en sia koro: Ni ruinigos ilin tute;
Ili forbruligis ĉiujn domojn de Dio en la lando.
9 Niajn signojn ni ne vidis;
Jam ne ekzistas profeto,
Kaj neniu ĉe ni scias, kiel longe tio daŭros.
10 Kiel longe, ho Dio, mokos la premanto?
Ĉu eterne la malamiko insultos Vian nomon?
11 Kial Vi retenas Vian brakon kaj Vian dekstran manon?
Ekstermu ilin el Via basko.
12 Dio estas ja mia Reĝo de antikve,
Li faras savon sur la tero.
13 Vi disŝiris per Via forto la maron,
Vi rompis la kapojn de balenoj en la akvo;
14 Vi disbatis la kapojn de la levjatano,
Vi donis ĝin por manĝo al la bestoj de la dezerto;
15 Vi elfendis fonton kaj torenton,
Vi elsekigis potencajn riverojn.
16 Al Vi apartenas la tago, kaj al Vi apartenas la nokto;
Vi aranĝis lumon kaj sunon;
17 Vi difinis ĉiujn limojn de la tero;
La someron kaj la vintron Vi aranĝis.
18 Rememoru tion, ke malamiko insultas la Eternulon
Kaj popolo malsaĝa malhonoras Vian nomon.
19 Ne fordonu al sovaĝa besto la animon de Via turto;
La anaron de Viaj mizeruloj ne forgesu por ĉiam.
20 Rememoru la interligon,
Ĉar ĉiuj mallumaj lokoj de la tero estas plenaj de rabejoj.
21 La suferanto ne reiru hontigita;
Malriĉulo kaj mizerulo gloru Vian nomon.
22 Leviĝu, ho Dio, defendu Vian aferon;
Rememoru la malhonoron, kiun malsaĝulo faras al Vi ĉiutage.
23 Ne forgesu la krion de Viaj malamikoj;
La bruo de tiuj, kiuj leviĝis kontraŭ Vi, konstante kreskas.
Templets förstöring
1 Ps 77:8, 79:13, 95:7, 100:3. En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 2 Mos 29:42f, Klag 2:7f. Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 1 Kung 6:18, 29, 32. alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 2 Kung 25:9, Jes 64:10. De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 Klag 2:9, Hes 7:26, Amos 8:12. Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 Ps 44:5, 68:21. Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 2 Mos 14:21, 15:4f, Ps 78:13, Jes 51:9f, Hes 29:3. Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 Job 40:20, Jes 27:1. du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 2 Mos 17:6, 4 Mos 20:11, Jos 3:16f. Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 1 Mos 1:14f, Ps 104:19, 136:7f. Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset74:16ljuset Annan översättning: "himlaljusen" (måne och stjärnor). och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 Ps 7:7, Jes 3:13. Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.