Al la ĥorestro Jedutun. Psalmo de David.
1 Mi diris: Mi gardos min sur miaj vojoj, ke mi ne peku per mia lango;
Mi bridos mian buŝon, kiam malpiulo staras kontraŭ mi.
2 Mi estis muta kaj silenta, mi silentis eĉ pri bono;
Kaj mia sufero estis mordanta.
3 Ekbrulis mia koro en mia interno,
En miaj pensoj ekflamis fajro,
Mi ekparolis per mia lango:
4 Sciigu al mi, ho Eternulo, mian finon,
Kaj kia estos la daŭro de miaj tagoj,
Por ke mi sciu, kiel neniiĝa mi estas.
5 Jen Vi donis al mi tagojn larĝajn kiel manplato,
Kaj la daŭro de mia vivo estas antaŭ Vi kiel nenio;
Absoluta vantaĵo estas ĉiu homo, kiel ajn forte li starus. Sela.
6 Nur kiel fantomo iras la homo, nur vante li klopodas;
Li kolektas, kaj ne scias, kiu ĝin ricevos.
7 Kaj nun kion mi devas esperi, mia Sinjoro?
Mia espero estas al Vi.
8 De ĉiuj miaj pekoj liberigu min,
Ne lasu min fariĝi mokindaĵo por sensaĝulo.
9 Mi mutiĝis, mi ne malfermos mian buŝon,
Ĉar Vi tion faris.
10 Deturnu de mi Vian frapon;
De Via batanta mano mi pereas.
11 Se Vi punas homon pro lia krimo,
Tiam lia beleco konsumiĝas kiel de tineoj.
Nur vantaĵo estas ĉiu homo. Sela.
12 Aŭskultu mian preĝon, ho Eternulo, kaj atentu mian krion;
Al miaj larmoj ne silentu;
Ĉar migranto mi estas ĉe Vi,
Enmigrinto, kiel ĉiuj miaj patroj.
13 Lasu min, ke mi vigliĝu,
Antaŭ ol mi foriros kaj ĉesos ekzisti.
Människans förgänglighet
1 1 Krön 25:1, 2 Krön 5:12. För körledaren, till Jedutun39:1JedutunLovsångsledare hos kung David (1 Krön 16:41). Hans tjänst gick i arv (1 Krön 25:1f).. En psalm av David.
2 Ps 17:3, 34:14, 141:3, Jak 3:2f. Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 Ps 38:14, 18. Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 Ps 119:54. Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 Ps 90:12, 119:84.Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 Job 7:7, 14:1f, 16:22, Ps 62:10, 90:5f, 144:4. Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 Job 8:9, 14:2, Pred 2:18, 21, 5:13f. Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 Ps 38:16, 62:6, 71:5. Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 Ps 38:14. Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 5 Mos 28:15f, Ps 6:8. När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
13 1 Mos 47:9, 3 Mos 25:23, 1 Petr 2:11. Hör min bön, Herre,
lyssna till mitt rop!
Var inte tyst inför mina tårar,
för jag är en främling hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
14 Job 7:16, 10:20, 14:6. Vänd bort din blick från mig,
så att jag kan le igen
innan jag går bort
och inte finns här mer.