Salmos 137

1 Apud la riveroj de Babel

Ni sidis kaj ploris,

Rememorante Cionon.

2 Sur la salikoj tie

Ni pendigis niajn harpojn.

3 Ĉar tie niaj kaptintoj postulis de ni kantojn,

Kaj niaj mokantoj ĝojon, dirante:

Kantu al ni el la kantoj de Cion.

4 Kiel ni kantos sur fremda tero

La kanton de la Eternulo?

5 Se mi forgesos vin, ho Jerusalem,

Tiam forgesiĝu mia dekstra mano;

6 Algluiĝu mia lango al mia palato,

Se mi vin ne memoros,

Se mi ne levos Jerusalemon en la supron de miaj ĝojoj.

7 Rememorigu, ho Eternulo, al la filoj de Edom

La tagon de Jerusalem, kiam ili diris:

Detruu, detruu ĝis ĝia fundamento.

8 Ho ruinigema filino de Babel!

Bone estos al tiu,

Kiu repagos al vi por la faro, kiun vi faris al ni.

9 Bone estos al tiu,

Kiu prenos kaj frakasos viajn infanetojn sur ŝtono.

Vid Babels floder

1 Vid Babels floder,

där satt vi och grät

när vi tänkte på Sion.

2 Där i pilträden

hängde vi våra harpor,

3 för våra fångvaktare

bad oss sjunga,

våra plågare*137:3våra plågareAnnan översättning (så Septuaginta): "de som fört bort oss".

bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!"

4 Hur kan vi sjunga Herrens sång

i främmande land?

5 Glömmer jag dig, Jerusalem,

då ska min högra hand

glömma att spela.*137:5glömma att spelaOrdagrant: "glömma".

6 Låt min tunga fastna i gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte har Jerusalem

som min högsta glädje.

7 *Ps 74:7, Klag 4:21f, Hes 25:12f, 35:1f, Ob v 10f.Herre, tänk på Jerusalems dag

då Edoms barn ropade:

"Riv, riv ner ända till grunden!"

8 *Jes 13:19f, Jer 50:29f, 52:24f, Upp 18:2f. Dotter Babel, du fördärvade*137:8du fördärvadeAndra handskrifter: "du fördärvare".,

lycklig är den som får ge dig

för det du har gjort mot oss.

9 *Jes 13:16, Nah 3:10, Luk 19:44. Lycklig är den

som får gripa dina späda barn

och krossa dem mot klippan.