LIBRO TRIA
(Psalmoj 73—89)
Psalmo de Asaf.
1 Jes, bona estas Dio por Izrael,
Por tiuj, kiuj havas puran koron.
2 Sed mi — apenaŭ ne falŝanceliĝis miaj piedoj,
Preskaŭ elglitis miaj paŝoj.
3 Ĉar mi ĉagreniĝis pro la fanfaronuloj,
Vidante la bonstaton de la malvirtuloj.
4 Ĉar ili ne havas suferojn de morto,
Kaj iliaj fortoj estas fortikaj.
5 Ili ne partoprenas en la zorgoj de homoj,
Kaj ili ne suferas kun aliaj homoj.
6 Tial ilian kolon ĉirkaŭvolvis fiereco,
Kaj perforteco ilin vestas kiel ornamo.
7 Pro graso elmetiĝis iliaj okuloj,
Superbordiĝis en ilia koro la intencoj.
8 Ili mokas, ili parolas malbonintence pri premado;
Ili parolas de alte.
9 Kontraŭ la ĉielon ili levas sian buŝon,
Kaj ilia lango promenas sur la tero.
10 Tial tien ankaŭ iras Lia popolo,
Kaj ili akvon ĉerpas abunde.
11 Kaj ili diras: Kiel Dio scias?
Kaj ĉu la Plejaltulo komprenas?
12 Jen tiuj estas malvirtuloj,
Kaj ili estas feliĉuloj de la mondo kaj atingis riĉecon!
13 Nur vane mi purigis mian koron
Kaj lavis per senkulpeco miajn manojn,
14 Kaj mi turmentiĝas ĉiutage
Kaj mi suferas punon ĉiumatene!
15 Se mi intencus paroli kiel ili,
Tiam mi fariĝus perfida al la generacio de Viaj filoj.
16 Mi meditis, por kompreni ĉi tion;
Sed ĝi estis malfacila en miaj okuloj,
17 Ĝis mi venis en la sanktejon de Dio
Kaj ekkomprenis la finon de tio.
18 Vi starigas ilin sur glitiga loko;
Kaj Vi ĵetas ilin en pereon.
19 Kiel momente ili ruiniĝis!
Pereis, malaperis de subita teruro!
20 Simile al sonĝo post la vekiĝo,
Vi, ho mia Sinjoro, en kolero tute sensignifigas ilian bildon.
21 Kiam bolis mia koro
Kaj turmentiĝis mia internaĵo,
22 Tiam mi estis senklerulo kaj mi ne komprenis;
Mi estis kiel bruto antaŭ Vi.
23 Sed mi ĉiam estas apud Vi;
Vi tenas min je la dekstra mano.
24 Per Via konsilo Vi min kondukas,
Kaj poste Vi akceptas min kun honoro.
25 Kiu estas por mi en la ĉielo?
Kaj krom Vi mi nenion volas sur la tero.
26 Konsumiĝas mia karno kaj mia koro;
Sed la fortikaĵo de mia koro kaj mia parto estas Dio por eterne.
27 Jen tiuj, kiuj malproksimiĝas de Vi, pereas;
Vi ekstermas ĉiun, kiu perfidiĝis al Vi.
28 Sed al mi estas bone, ke mi estas proksima al Dio;
Sur mian Sinjoron, sur la Eternulon, mi metis mian fidon,
Por rakonti ĉiujn Viajn farojn.
Undran över de gudlösas framgång
1 Ps 24:4, 51:9, 12, Matt 5:8. En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 Job 21:7f, Ps 37:1, Ords 23:17, Jer 12:1. för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 5 Mos 32:15, Job 15:27, Jer 5:28. Deras ögon kikar fram73:7Deras ögon kikar framAndra handskrifter (Septuaginta): "Deras synd tränger fram". ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 Job 22:13, Ps 10:11, 94:7, Hes 8:12. De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 Job 12:6, Ps 49:7, 52:9. Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 Job 34:9, 35:3, Ps 26:6, Matt 27:24. Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 Job 21:17f, Ps 35:6f, 36:13, Jer 23:12. Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 4 Mos 16:21, Ps 37:38, Ords 1:27. Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 Job 20:8, Ps 78:65. Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Ps 32:8, 48:15, 49:16, Jes 28:29, 30:21, 58:11. Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 Ps 18:2f, 142:6, Klag 3:24. När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.