Salmos 109

1 Dem Vorsänger. Ein Psalm Davids. Gott, den ich rühme, schweige nicht! 2 Denn sie haben ihr gottloses und falsches Maul wider mich aufgetan; sie sagen mir Lügen ins Gesicht, 3 sie bieten gehässige Worte über mich herum und bekämpfen mich ohne Grund. 4 Dafür, daß ich sie liebe, sind sie mir feind; ich aber bete. 5 Sie beweisen mir Böses für Gutes und Haß für Liebe. 6 Bestelle einen Gesetzlosen über ihn, und ein Ankläger stehe zu seiner Rechten! 7 Wenn er gerichtet wird, so möge er schuldig gesprochen werden, und sein Gebet werde ihm zur Sünde! 8 Seiner Tage seien wenige, und sein Amt empfange ein anderer! 9 Seine Kinder sollen Waisen werden und sein Weib eine Witwe! 10 Seine Kinder müssen umherwanken und betteln, hilfesuchend aus ihren Ruinen hervorkommen! 11 Der Gläubiger nehme ihm alles weg, und Fremde sollen plündern, was er sich erworben. 12 Niemand gebe ihm Gnadenfrist, und keiner erbarme sich seiner Waisen! 13 Seine Nachkommenschaft falle der Ausrottung anheim, ihr Name erlösche im zweiten Geschlecht! 14 Seiner Väter Missetat müsse gedacht werden vor dem HERRN, und seiner Mutter Sünde werde nicht ausgetilgt! 15 Der HERR habe sie beständig vor Augen, daß ihr Gedächtnis von der Erde vertilgt werde, 16 weil er nicht daran dachte, Barmherzigkeit zu üben, sondern den Elenden und Armen verfolgte und den Niedergeschlagenen, um ihn in den Tod zu treiben. 17 Da er den Fluch liebte, so komme er über ihn; und da er den Segen nicht begehrte, so sei er fern von ihm! 18 Er zog den Fluch an wie sein Gewand; so dringe er in sein Inneres wie Wasser und wie Öl in seine Gebeine; 19 er sei ihm wie das Kleid, das er anzieht, und wie der Gurt, damit er sich ständig umgürtet! 20 Das sei der Lohn meiner Ankläger vonseiten des HERRN, derer, welche Arges wider meine Seele reden! 21 Du aber, o HERR, mein Herr, handle mit mir um deines Namens willen; denn deine Gnade ist gut; darum errette mich! 22 Denn ich bin elend und arm, und mein Herz ist verwundet in meiner Brust. 23 Wie ein Schatten, wenn er sich neigt, schleiche ich dahin; ich werde verscheucht wie eine Heuschrecke. 24 Meine Knie wanken vom Fasten, mein Fleisch magert gänzlich ab; 25 und ich bin ihnen zum Gespött geworden; wer mich sieht, schüttelt den Kopf. 26 Hilf mir, o HERR, mein Gott! Rette mich nach deiner Gnade, 27 so wird man erkennen, daß dies deine Hand ist, daß du, HERR, solches getan hast. 28 Fluchen sie, so segne du; setzen sie sich wider mich, so müssen sie zuschanden werden; aber dein Knecht müsse sich freuen. 29 Meine Ankläger müssen Schmach anziehen und in ihre Schande sich hüllen wie in einen Mantel. 30 Ich will den HERRN laut preisen mit meinem Munde und inmitten vieler ihn rühmen, 31 weil er dem Armen zur Seite steht, ihn zu retten von denen, die ihn verurteilen.

Bön mot obarmhärtiga motståndare

1 *Ps 22:4, 28:1, 83:2, 118:14. För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud,

var inte tyst,

2 *Ps 52:4f, 55:22, 120:2, Matt 26:59. för de öppnar sin gudlösa mun,

sin falska mun mot mig.

De talar mot mig

med lögnaktig tunga.

3 Med hatiska ord

omringar de mig,

de strider mot mig utan orsak.

4 Som svar på min kärlek

anklagar de mig,

men jag ber.

5 *Ps 35:12f, 38:21, Joh 10:32, Apg 10:38f. De lönar gott med ont

och min kärlek med hat.

6 *Ps 69:23f, Sak 3:1. Sätt en gudlös över honom,

låt en åklagare*109:6en åklagareHebr. satán (jfr Job 1:6, Sak 3:1, Upp 12:10).

stå på hans högra sida.*109:6f Enligt en annan tolkning återges här anklagarnas ord (se vers 2-5).

7 *Ps 1:5, Ords 28:9. När han ställs inför rätta,

låt honom dömas skyldig

och hans bön bli till synd.

8 *Ps 55:24, Apg 1:20. Låt hans dagar bli få

och en annan ta över hans ämbete.

9 *5 Mos 28:18f. Låt hans barn bli faderlösa

och hans hustru änka.

10 *Job 20:10. Låt hans barn irra runt och tigga

och söka sitt bröd

långt från sina ödelagda hem.

11 Låt ockraren

få grepp om allt han äger

och främlingar

plundra hans egendom.

12 Låt ingen visa barmhärtighet

mot honom

och ingen förbarma sig

över hans faderlösa.

13 *Ps 21:11, 37:38, Ords 10:7. Låt hans ättlingar bli utrotade

och hans namn utplånat

i nästa släktled.

14 *2 Mos 20:5. Låt hans fäders skuld

bli ihågkommen inför Herren

och hans mors synd inte utplånas,

15 *Ps 34:17, 90:8, Jer 16:17. låt dem alltid finnas inför Herren

och låt minnet av dem utrotas

från jorden.

16 Han hade ju ingen tanke

på att vara barmhärtig,

utan jagade den som var svag,

fattig och bedrövad i hjärtat

för att döda honom.

17 Han älskade förbannelse

och den drabbade honom,

han ville inte ha välsignelse

och den flydde från honom.

18 Han bar förbannelse som sin dräkt,

och den trängde in

som vatten i hans inre

och som olja i hans ben.

19 Låt den bli som hans mantel

att svepa sig i,

som ett bälte att ständigt

spänna om sig.

20 Detta är mina anklagares lön

från Herren,

till dem som talar ont mot min själ.

21 *Ps 69:17. Men du, Herre min Herre,

hjälp mig för ditt namns skull!

Din nåd är god, rädda mig,

22 för jag är svag och fattig,

mitt hjärta är genomborrat

i mitt inre.

23 *Ps 102:12, 144:4. Jag försvinner som skuggan

om kvällen,

jag skakas bort som en gräshoppa.

24 Mina knän vacklar av fasta,

min kropp tappar sitt hull.

25 *Ps 22:8, Klag 2:15, Matt 27:39. Jag har blivit till åtlöje för dem,

de ser mig och skakar på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre min Gud!

Fräls mig efter din nåd,

27 så att de förstår att det är din hand,

att du, Herre, har gjort det.

28 De förbannar, men du välsignar.

De reser sig men måste skämmas,

och din tjänare gläds.

29 *Job 8:22, Ps 6:11, 35:26, 132:18. Låt mina anklagare

bli klädda i vanära

och svepta i sin skam

som i en mantel.

30 *Ps 22:23, 26:12, 35:18, 40:10f. Jag vill tacka Herren

om och om igen med min mun

och prisa honom bland de många,

31 *Ps 16:8, 110:5. för han står på den fattiges

högra sida

för att frälsa honom

från dem som dömer hans själ.