Salmos 107

1 «Danket dem Herrn, denn er ist gütig, denn seine Gnade währt ewig!» 2 So sollen sagen die Erlösten des HERRN, die er aus der Hand des Feindes erlöst 3 und die er aus den Ländern zusammengebracht hat, vom Aufgang und vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer, 4 die irregingen in der Wüste, auf ungebahntem Weg und keine Stadt fanden, wo sie wohnen konnten, 5 hungrig und durstig, daß ihre Seele in ihnen verschmachtete. 6 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten 7 und führte sie auf den rechten Weg, daß sie zu einer bewohnten Stadt gelangten, 8 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern, 9 daß er die durstige Seele getränkt und die hungernde Seele mit Gutem gesättigt hat! 10 Die in Finsternis und Todesschatten saßen, gebunden in Elend und Eisen, 11 weil sie den Geboten Gottes widerstrebt und den Rat des Höchsten verachtet hatten, 12 so daß er ihr Herz durch Strafe beugte, daß sie dalagen und ihnen niemand half. 13 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten, 14 und führte sie aus Finsternis und Todesschatten heraus und zerriß ihre Bande, 15 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern, 16 daß er eherne Türen zerbricht und eiserne Riegel zerschlägt! 17 Die Toren, die wegen ihrer Übertretung und um ihrer Missetaten willen geplagt wurden, 18 daß ihrer Seele vor aller Nahrung ekelte und sie nahe waren den Pforten des Todes. 19 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er rettete sie aus ihren Ängsten. 20 Er sandte sein Wort und machte sie gesund und ließ sie ihren Gräbern entrinnen, 21 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern, 22 sollen ihm Dankopfer bringen und seine Taten jubelnd erzählen! 23 Die in Schiffen sich aufs Meer begaben und Handel trieben auf großen Wassern, 24 die des HERRN Werke sahen und seine Wunder auf hoher See, 25 wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen in die Höhe warf, 26 daß sie emporfuhren gen Himmel und hinabfuhren zur Tiefe und ihre Seele vor Angst verging; 27 daß sie wirbelten und schwankten wie Trunkene, und alle ihre Weisheit dahin war. 28 Da schrieen sie zum HERRN in ihrer Not, und er führte sie heraus aus ihren Ängsten; 29 er stillte den Sturm, daß er schwieg und die Wellen sich beruhigten; 30 und jene wurden froh, daß sie sich legten; und er führte sie an das erwünschte Gestade, 31 die sollen dem HERRN danken für seine Gnade und für seine Wunder an den Menschenkindern 32 und sollen ihn erheben in der Versammlung des Volkes und im Kreise der Ältesten ihn rühmen! 33 Er machte Ströme zur Wüste und ließ Wasserquellen vertrocknen; 34 fruchtbares Land wurde zur Salzwüste wegen der Bosheit derer, die es bewohnten. 35 Er machte aber auch die Wüste zum Wasserteich und dürres Land zu Wasserquellen. 36 Und er ließ Hungrige daselbst wohnen, und sie gründeten eine bewohnte Stadt; 37 und sie säten Äcker an und pflanzten Weinberge und hatten von den Früchten einen schönen Ertrag; 38 und er segnete sie, daß sie sich stark mehrten, und auch ihres Viehs machte er nicht wenig, 39 nachdem sie vermindert worden waren und gedemütigt durch den Druck des Unglücks und Kummers, 40 als er Verachtung auf die Fürsten goß und sie irregehen ließ in unwegsamer Wildnis; 41 aber er erhob den Armen aus dem Elend und machte die Geschlechter wie Schafherden. 42 Die Redlichen sollen es sehen und sich freuen, und alle Bosheit soll ihr Maul verschließen! 43 Wer weise ist, der beobachte solches und merke sich die Gnadenerweisungen des HERRN!

De friköptas tacksamhet

1 *Ps 106:1, 118:1, 136:1. Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd!

2 *Ps 106:10, Jes 35:10. Så ska Herrens friköpta säga,

de han har friköpt

från fiendens hand

3 *5 Mos 30:3f, Jes 11:12, 43:5f, Hes 11:17, 20:34. och samlat från länderna,

från öst och väst,

nord och syd*107:3sydOrdagrant: "från havet" (troligen Akabaviken)..

4 *Hebr 11:38. De irrade i öknen på öde stigar,

de fann ingen stad

där de kunde bo.

5 De var hungriga och törstiga,

deras själ mattades.

6 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han räddade dem

ur deras svårigheter.

7 *Ps 68:7. Han ledde dem

på den rätta vägen

till en stad där

de kunde bo.

8 *1 Petr 2:9. De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

9 för han mättar

den längtande själen

och fyller den hungrande själen

med sitt goda.

10 *Job 36:8, Jes 42:7, Luk 1:79. De satt i mörker och dödsskugga,

fångna i nöd och i bojor av järn,

11 *Ps 78:40, 106:7, Ords 1:25, Jer 9:12f. för de hade trotsat Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12 Han ödmjukade deras hjärtan

med lidande,

de föll och ingen hjälpare fanns.

13 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

14 *Ps 129:4f. Han förde dem ut ur mörker

och dödsskugga

och slet sönder deras bojor.

15 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

16 för han krossade portar

av koppar

och knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt uppror

och fick lida för sina synder,

18 *Job 33:20. de kände avsky för all mat

och närmade sig dödens portar.

19 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

20 Han sände sitt ord

och botade dem

och räddade dem

från undergång.

21 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

22 *Ps 50:14, 23, 116:17. de ska offra lovets offer

och förkunna hans verk

med jubel.

23 De for ut på havet med skepp

och drev handel på väldiga vatten,

24 de såg Herrens gärningar

och hans under i havets djup.

25 *Ps 135:6. Han talade och framkallade

en stormvind

så att havets vågor gick höga.

26 De for upp mot himlen

och ner i djupen,

deras själ var förtvivlad

i faran.

27 De vinglade och raglade

som druckna,

all deras vishet var borta.

28 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han förde dem ut

ur deras svårigheter.

29 Han stillade stormen

och vågorna tystnade.

30 De gladdes över att det blev lugnt,

och han förde dem till hamnen

dit de ville.

31 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

32 de ska upphöja honom

i folkets församling

och prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,

källor till törstig mark

34 *5 Mos 29:23f, Jes 13:19, Jer 17:6. och bördigt land till saltjord

på grund av invånarnas ondska.

35 *Ps 105:41, 114:8, Jes 35:7, 41:18, Jer 31:23f. Han gjorde öknen

till vattenrik sjö

och torrt land till källor,

36 han lät de hungriga leva där

och bygga en stad

där de kunde bo.

37 *Jes 65:21f, Amos 9:14f. De sådde åkrar

och planterade vingårdar

som gav rik skörd.

38 *5 Mos 28:2f, 30:9. Han välsignade dem

och de blev många,

han lät inte deras boskap bli färre.

39 *5 Mos 28:62, Ps 38:7, 44:26. Sedan blev de färre

och tyngdes av förtryck,

olyckor och bekymmer.

40 *5 Mos 28:7, Job 12:21, 24. Han öste förakt över furstarna

och lät dem irra i väglös ödemark,

41 *5 Mos 30:5, Hes 36:37f. han upphöjde den fattige

ur eländet

och förökade familjerna

som hjordar.

42 *Job 5:16, 22:19, Ps 63:12, 126:2f, Mika 7:16, Sef 3:14. De ärliga ser det och gläds,

all ondska måste tiga.

43 *Jer 9:12, Hos 14:10. Den som är vis bör ta till sig detta

och tänka på Herrens

nådegärningar.