Salmos 137

1 An den Strömen Babels saßen wir und weinten, wenn wir Zions gedachten. 2 An den Weiden, die dort sind, hängten wir unsre Harfen auf. 3 Denn die uns daselbst gefangen hielten, forderten Lieder von uns, und unsre Peiniger, daß wir fröhlich seien: «Singet uns eines von den Zionsliedern!» 4 Wie sollten wir des HERRN Lied singen auf fremdem Boden? 5 Vergesse ich deiner, Jerusalem, so verdorre meine Rechte! 6 Meine Zunge müsse an meinem Gaumen kleben, wenn ich deiner nicht gedenke, wenn ich Jerusalem nicht über meine höchste Freude setze! 7 Gedenke, HERR, den Kindern Edoms den Tag Jerusalems, wie sie sprachen: «Zerstöret, zerstöret sie bis auf den Grund!» 8 Tochter Babel, du Verwüsterin! Wohl dem, der dir vergilt, was du uns angetan! 9 Wohl dem, der deine Kindlein nimmt und sie zerschmettert am Felsgestein!

Vid Babels floder

1 Vid Babels floder,

där satt vi och grät

när vi tänkte på Sion.

2 Där i pilträden

hängde vi våra harpor,

3 för våra fångvaktare

bad oss sjunga,

våra plågare*137:3våra plågareAnnan översättning (så Septuaginta): "de som fört bort oss".

bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!"

4 Hur kan vi sjunga Herrens sång

i främmande land?

5 Glömmer jag dig, Jerusalem,

då ska min högra hand

glömma att spela.*137:5glömma att spelaOrdagrant: "glömma".

6 Låt min tunga fastna i gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte har Jerusalem

som min högsta glädje.

7 *Ps 74:7, Klag 4:21f, Hes 25:12f, 35:1f, Ob v 10f.Herre, tänk på Jerusalems dag

då Edoms barn ropade:

"Riv, riv ner ända till grunden!"

8 *Jes 13:19f, Jer 50:29f, 52:24f, Upp 18:2f. Dotter Babel, du fördärvade*137:8du fördärvadeAndra handskrifter: "du fördärvare".,

lycklig är den som får ge dig

för det du har gjort mot oss.

9 *Jes 13:16, Nah 3:10, Luk 19:44. Lycklig är den

som får gripa dina späda barn

och krossa dem mot klippan.