Salmos 49

1 Dem Vorsänger. Von den Kindern Korahs. Ein Psalm. (049-2) Höret dies, ihr Völker alle, merket doch auf, alle Bewohner der Welt, 2 (049-3) ihr Kinder des Volkes und Herrensöhne, alle miteinander, reich und arm! 3 (049-4) Mein Mund soll Weisheit reden und das Dichten meines Herzens verständig sein. 4 (049-5) Ich will einem Spruche lauschen und beim Harfenspiel mein Rätsel lösen. 5 (049-6) Warum sollte ich mich fürchten zur bösen Zeit, wenn mich die Missetat meiner Verfolger umringt? 6 (049-7) Sie verlassen sich auf ihr Vermögen und prahlen mit ihrem großen Reichtum. 7 (049-8) Und doch kann kein Bruder den andern erlösen; er vermag Gott das Lösegeld nicht zu geben! 8 (049-9) Zu teuer ist die Erlösung ihrer Seelen, so daß er auf ewig davon abstehen muß! 9 (049-10) Oder sollte er immerdar leben und die Grube nicht sehen? 10 (049-11) Doch, er wird sie sehen! Die Weisen müssen sterben, die Toren und Narren kommen miteinander um und müssen ihr Vermögen andern überlassen. 11 (049-12) Das Grab ist ihr ewiges Haus, ihre Wohnung für und für, wenn sie auch nach ihren Namen Länder benannt haben. 12 (049-13) Aber der Mensch bleibt nicht lange in seinem Glanz; er gleicht dem Vieh, das umgebracht wird. 13 (049-14) Dieser ihr Weg ist ihre Torheit, und doch haben ihre Nachkommen Wohlgefallen an ihren Worten. (Pause.) 14 (049-15) Herdenweise sinken sie ins Totenreich hinab, der Tod weidet sie, und die Redlichen werden am Morgen über sie herrschen. Ihre Gestalt ist zum Vergehen bestimmt, das Totenreich zu ihrer Wohnung. 15 (049-16) Aber Gott wird meine Seele aus der Gewalt des Totenreiches erlösen; denn er wird mich annehmen! (Pause.) 16 (049-17) Fürchte dich nicht, wenn einer reich wird, wenn die Ehre seines Hauses groß wird; 17 (049-18) denn bei seinem Tod nimmt er das alles nicht mit, seine Ehre fährt ihm nicht nach! 18 (049-19) Denn man preist ihn glücklich, solange er lebt (und man lobt dich, wenn es dir gut geht), 19 (049-20) bis auch er eingehen wird zum Geschlecht seiner Väter, die in Ewigkeit das Licht nicht sehen. 20 (049-21) Der Mensch im Glanz, doch ohne Verstand, ist gleich dem Vieh, das umgebracht wird!

De rikas framgång är kort

1 För körledaren. En psalm av Koras söner.

2 Hör detta, alla folk!

Lyssna, alla som lever i världen,

3 både låg och hög,

rik som fattig.

4 Min mun ska tala vishet,

mitt hjärtas tanke

ska vara förstånd.

5 *Ps 78:2. Jag vänder mitt öra till visdomsord,

jag tyder min gåta

till harpans toner.

6 Varför vara rädd

under olyckans dagar

när mina förföljares*49:6förföljaresAnnan översättning: "bedragares". ondska

omger mig?

7 De litar till sina ägodelar

och stoltserar

med sin stora rikedom.

8 Men ingen kan köpa sin broder fri

eller ge Gud lösepenning

för honom.

9 Hans själs lösen är dyr,

den kan inte betalas till evig tid

10 så att han får leva för alltid

och aldrig se förgängelsen.

11 *Pred 2:16, 18, Jer 17:11. Nej, man ser att de visa dör,

att både dårar och oförnuftiga

går under

och lämnar sin rikedom åt andra.

12 De tror att deras hus

ska bestå*49:12De tror att deras hus ska beståAndra handskrifter (så Septuaginta): "Deras gravar förblir deras hus". för evigt,

deras boningar

från släkte till släkte.

De uppkallar sina marker

efter sina namn.

13 *Pred 3:19. Men människan i all sin härlighet

har inte bestånd*49:13beståndAndra handskrifter (Septuaginta): "förstånd" (jfr vers 21).,

hon liknar djuren som förgås.

14 Så går det dem

som litar till sig själva*49:14litar till sig självaAnnan översättning: "är dåraktiga".

och deras efterföljare

som gillar deras ord. Sela

15 Som får drivs de ner i dödsriket,

döden blir deras herde*49:15blir deras herdeAnnan översättning: "förtär dem"..

De rättfärdiga ska råda över dem

när morgonen gryr.

Deras gestalt tynar bort i dödsriket,

de får ingen upphöjd boning.

16 *1 Mos 5:24, Ps 16:10, 48:15, 73:24, Hos 13:14. Men Gud ska friköpa min själ

från dödsrikets våld,

han ska ta emot mig. Sela

17 Bli inte imponerad när någon blir rik,

när hans hus växer i härlighet,

18 *Ps 39:7, Job 27:16f, Luk 12:13f, 1 Tim 6:7. för han får inget med sig i döden,

hans härlighet följer inte

med honom ner.

19 Även om han skattar sig lycklig

under livet

och får beröm när han gör det gott

för sig själv,

20 så går hans själ till sina fäder,

till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 En människa som i all sin härlighet

inte har förstånd,

hon liknar djuren som förgås.