Salmos 10

1 HERR, warum trittst du so ferne, verbirgst dich in Zeiten der Not? 2 Vom Übermut des Gottlosen wird dem Elenden bang; möchten doch von den Ränken diejenigen betroffen werden, welche sie ausgeheckt haben! 3 Denn der Gottlose rühmt sich der Gelüste seines Herzens, und der Habsüchtige verwünscht, verlästert den HERRN. 4 Der Gottlose in seinem Hochmut fragt nicht nach [Gott]; alle seine Pläne sind ohne Gott. 5 Seine Unternehmungen gelingen immer; deine Gerichte sind fern von ihm; er schnaubt alle seine Feinde an. 6 Er spricht in seinem Herzen: «Ich werde niemals wanken; das geht stets so fort, daß mich kein Unglück trifft!» 7 Sein Mund ist voll Fluchens, Trug und Trotz; unter seiner Zunge ist Jammer und Not. 8 Er liegt auf der Lauer hinter der Mauer, im Verborgenen den Unschuldigen zu ermorden; seine Augen spähen den Wehrlosen aus. 9 Er lauert im Verborgenen wie ein Löwe im dichten Gebüsch; er lauert, daß er den Schwachen fange; er fängt den Schwachen und schleppt ihn fort in seinem Netz. 10 Er duckt sich, kauert nieder, und durch seine starken Pranken fallen die Wehrlosen. 11 Er spricht in seinem Herzen: «Gott hat es vergessen, er hat sein Angesicht verborgen, er sieht es nie!» 12 HERR, stehe auf! Erhebe, o Gott, deine Hand! Vergiß der Elenden nicht! 13 Warum soll der Frevler Gott lästern und in seinem Herzen sprechen, du fragst nicht darnach? 14 Du hast es wohl gesehen! Denn du gibst auf Beleidigung und Kränkung acht, um es in deine Hand zu nehmen; der Wehrlose überläßt es dir, der du der Waisen Helfer bist! 15 Zerbrich den Arm des Gottlosen! Und wenn du nach der Schuld des Bösewichts forschest, solltest du sie nicht herausfinden? 16 Der HERR ist König immer und ewig; die Heiden sind verschwunden aus seinem Land! 17 Das Verlangen der Elenden hast du, o HERR, gehört; du achtest auf ihr Herz, leihst ihnen dein Ohr, 18 daß du der Waise und dem Unterdrückten Recht schaffest, daß kein Mensch von der Erde fortan Schrecken verbreite.

Fortsättning av föregående psalm

1 *Klag 3:56.Herre, varför stannar du på avstånd

och döljer dig i nödens tider?

2 *Ps 37:12. De gudlösas högmod

plågar*10:2plågarAnnan översättning: "jagar". den förtryckte.

Låt dem fångas i de onda planer

de har smitt,

3 för den gudlöse skryter

över sina själviska begär,

han välsignar den girige

och föraktar Herren.

4 *Job 21:14, Ps 14:1. I sitt högmod

söker han inte Gud*10:4 Annan översättning: "I sitt högmod (säger) han: Gud straffar inte, det finns ingen Gud – så är alla hans tankar.",

i alla hans tankar

finns ingen plats för Gud.

5 *Hes 12:27. Han har ständig framgång

på sina vägar,

dina domar går högt

över hans blick,

han fnyser åt alla sina fiender.

6 Han säger i sitt hjärta:

"Jag vacklar inte,

mig drabbar aldrig

någon olycka."

7 *Ps 73:8, 140:4, Rom 3:14. Hans mun är full av förbannelse,

svek och förtryck,

under hans tunga

finns ondska och olycka.

8 Han ligger på lur vid gårdarna,

han vill döda den oskyldige i smyg,

hans ögon spanar

efter den olycklige.

9 *Ps 17:12, 37:32, 59:4, 140:6, Jer 5:26, Mika 7:2. Han lurar dold

som ett lejon i sitt snår,

han lurar för att gripa den svage,

han griper den svage

och drar in honom i sitt nät.

10 *Job 39:2. Han hukar sig ner, han ligger på lur,

och de olyckliga faller i hans klor.

11 *Job 22:13, Ps 73:11, 94:7. Han säger i sitt hjärta:

"Gud glömmer,

han har dolt sitt ansikte,

han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!

Gud, lyft din hand,

glöm inte de svaga!

13 *Hes 8:12. Varför får den gudlöse förakta Gud

och säga i sitt hjärta

att du inte ställer till svars?

14 *Ps 68:6, 2 Tim 1:12. Du ser det,

du ser olycka och sorg

för att ta det i din hand.

Den olycklige lämnar sig åt dig,

du är den faderlöses hjälpare.

15 *Ps 37:10, 36, 104:35. Bryt den ondes och gudlöses arm,

gör upp med hans gudlöshet

tills du inte ser den mer!

16 *Ps 29:10, 93:1, 145:13, 146:10, Jer 10:10.Herren är kung

i evigheters evighet,

hedningar försvinner

ur hans land.

17 Du hör de förtrycktas längtan,

Herre,

du styrker deras hjärtan,

du vänder ditt öra till dem

18 *5 Mos 10:18, Jes 2:22, 29:20. för att ge den faderlöse

och förtryckte rätt.

Människor komna av jord

ska aldrig mer sprida skräck.